Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet.
Begreppet "hållbar utveckling" myntades i samband med Riokonferensen, eller närmare bestämt med Brundtlandkommissionens rapport. Sverige var initiativtagare till både rapporten och själva konferensen.
Brundtlandkommissionen konstaterade år 1987 att det som är gemensamt för alla miljöområden, alla naturtyper, globalt är att nuvarande utveckling underminerar framtiden för kommande generationer. Utvecklingen är ohållbar.
Svaret på Brundtlandkommissionens rapport blev Agenda 21, vars övergripande målsättning är att göra utvecklingen hållbar.
Jag hade förmånen att både i de kommittéer som föregick Riokonferensen och som svensk officiell deltagare på konferensen följa hela det här arbetet. Självklart var den ekologiska definitionen av "hållbar utveckling" helt överordnad alla andra definitioner.
Vi hade också ett resonemang - det återfinns i Agenda 21 - om den sociala aspekten på hållbar utveckling. Men då avsågs enbart relationen mellan i-världen och u-världen. Man sade att så länge överkonsumtionen i den rika världen och underkonsumtionen i den fattiga världen består kommer utvecklingen att vara ohållbar. Någon annan definition av begreppet "social hållbarhet" fanns inte.
Miljömålsrådets rapport visar med all tydlighet att utvecklingen går åt fel håll. Med all respekt för dina ambitioner, Carina Ohlsson, måste jag ändå säga att om vi summerar plus och minus, glada och ledsna gubbar, måste vi, tyvärr, konstatera - även om också jag är väldigt nöjd med vad vi har resonerat om och gjort tillsammans i det rödgröna samarbetet sedan år 1998 - att det går åt fel håll.
Vad beror då detta på, och skulle det bli bättre om det blev ett maktskifte i höst? Ja, jag har också läst SNF:s granskningar. Vi i Miljöpartiet har granskat Moderaternas budgetmotioner, för det är trots allt i budgetmotionerna som agnarna skiljs från vetet. Frågan är om de vackra orden följs upp med förslag till åtgärder. Om man är beredd att rusta ned när det gäller såväl biologisk mångfald som kollektivtrafik, och om man är beredd att höja priset på biljetterna i kollektivtrafiken, ja, då kan jag inte se att alliansen är något särskilt bra alternativ.
Som bevis för det vill jag också anföra trafikutskottets besök förra veckan hos Saab i Trollhättan. Alla vet att den fabriken var nedläggningshotad. Eftersom där finns 4 700 anställda är det rätt så vitalt att höra hur det går för dem. Därför åkte vi dit.
De visade att den bil som framför allt säljer nu är Saab Bio Power. När jag blev skjutsad till tåget undrade man oroligt hur det nu går: Kommer pumplagen att rivas upp ifall alliansen kommer till makten, och kommer subventionerna till etanol att förändras? I så fall kommer den här bilfabriken inte att finnas kvar i Sverige.
Det är väl ett bevis på att själva inriktningen - även om jag skulle vilja att vi hade åstadkommit mycket mer - går åt rätt håll. Men det här är inte tillräckligt.
Anledningen till att Miljöpartiet skrev motionen i fråga och till att vi nu reserverar oss är att förklaringen till våra misslyckanden ligger i att man har blandat in väldigt många andra goda ting i begreppet "hållbar utveckling".
Det är trevligt. Ingen vill vara för en ohållbar utveckling. Men om man inte kan prioritera mellan ekonomiska, sociala, hälsomässiga, kulturella och alla andra aspekter för hållbar utveckling går man fel. Det framkommer väl i betänkandet.
På s. 8 står det under Utskottets ställningstagande: "Utvecklingen vilar på att vi förmår nyttja, skapa och investera i de resurser som utgör basen för samhällsekonomin." Vad är basen för samhällsekonomin? Jag har undervisat i ekonomi på gymnasiet. Där stod i en något gammal - förvisso, men ändock - lärobok att Norge producerar mycket fisk. Snart har man producerat så mycket fisk att det inte finns någon fisk kvar. Då är frågan vem det är som producerar och vad produktion är. Jag kan inte förstå annat än att basen för mänskligt liv, basen för tillväxt och produktion, är naturen - dess råvaror och dess livsuppehållande krafter. Det är tillbaka dit vi måste vända för att förstå vad det är för fel på nuvarande utveckling.
Vidare står det i betänkandet att "en god ekonomi är grunden för social rättvisa och skydd av miljön". God ekonomi är förstås bra, men jag skulle snarare vilja hävda att miljön är en förutsättning för god ekonomi. Om skogen inte längre skulle växa eller om skogen skulle överhopas av skadeinsekter till följd av ett varmare klimat som förstör skogen, hur skulle det då gå med Sveriges exportintäkter och produktion?
Tvärtom hävdar jag att naturen och dess livsuppehållande krafter är en förutsättning för resten. Vi i riksdagen kan inte ens med kvalificerade majoriteter ändra på naturlagarna. Vi måste helt enkelt inrätta vår livsföring, våra beslut och våra utvecklingsvisioner efter naturens villkor.
Miljöpartiet kanske har en liten särposition i detta. Vi brukar vara steget före, men vi vill absolut inte ha något monopol på detta. Vi vill samarbeta med alla goda krafter, men vi menar att en förutsättning för att vi ska hamna rätt när det gäller hållbar utveckling är att vi förstår vad som är fel och kan definiera hållbar utveckling utifrån de lagar vi inte kan ändra på, det vill säga naturlagarna.