Herr talman! Det är inte någon lätt match att
analysera förvaltningskontorets kostnader som
dessa framgår av konstitutionsutskottets
betänkande 1993/94:KU35 om riksdagen och dess
myndigheter.
I fråga om förvaltningskontorets kostnader är man,
som dessa presenteras i bil. 16 till
budgetpropositionen, mycket fåordig. Utifrån
siffrorna här kan det bara konstateras att anslaget
för budgeten 1994/95 överstiger anslaget för
1993/94 års budget med 5 %.
I propositionen står det att i budgeten ingår medel
för en fortsatt investering och reinvestering i ADB-
systemet. De nya investeringarna i ADB-systemet
skapar förutsättningar för en fortsatt rationalisering
av riksdagens verksamhet. Liksom Bengt Hurtig
tycker också vi att det är bra att systemen
moderniseras. Så långt verkar det vara gott och väl.
Tyvärr får man ingen uppfattning om hur
förvaltningskontorets kostnader för ADB och
säkerhetssystem uppdelats på rena driftskostnader
och investeringar i ADB-utrustning. Detta är
otillfredsställande. Om det är någonting som jag
tidigare i affärslivet fått respekt för så är det
kostnaderna för introduktion av nya datasystem
liksom för ''hard ware'' och ''soft ware''. De
kostnaderna blir ofta dubbelt så höga som vad som
budgeterats.
Jag har kunnat läsa mig till att man har investerat
12 miljoner kronor i ADB för 1990/91 och lika
mycket för 1991/92 samt inte mindre än 44 miljoner
kronor för 1992/93. För 1994/95 finns det inte några
investeringssiffror alls. Men det är säkert fråga om
betydande belopp.
Jag tycker således att situationen är mycket
otillfredsställande och föreslår att
förvaltningskontoret -- samma sak har vi föreslagit
för två år sedan -- tar fram en treårsbudget eller gör
ett slags presentation med siffror för att visa hur
riksdagen har planerat denna datasatsning. Det får
inte vara så att man för varje år sätter till ett visst
antal miljoner, utan att tala om hur många. I stället
måste man se datainvesteringen under en följd av
år så att det går att följa det hela.
Vidare föreslår jag att en liknande presentation
görs beträffande säkerhetstjänsten, som också
slukar stora investeringar. Osäkerheten i dessa
siffror gör att det är svårt att kommentera
resterande del av förvaltningskontorets kostnader.
Detta är bakgrunden till att vi i en motion föreslår
att ett sparbeting om 5 % skall införas för
budgetåret 1994/95.
Det är säkerligen för litet med 5 %. När man gör
sådana här besparingsdrivar är det snarare 10 %,
och det är lätt att uppnå om man inte tidigare har
haft en kraftig besparingsplan att följa. Sparar man
i statlig och kommunal verksamhet, för att inte tala
om i alla svenska företag, så tycker jag att riksdagen
skall föregå med gott exempel i dessa vargatider.
Jag är besviken att inte övriga partier har velat följa
med oss att föreslå ett sparbeting på 5 %. Det är
tredje året som Harriet Colliander och jag har
pekat på vikten av att även riksdagen sparar, och vi
kommer att fortsätta med denna drive så länge vi är
kvar i riksdagen. I gamla Rom sade man gutta cavat
lapidem non vi sed saepe cadendo; droppen
urholkar stenen, inte genom sin kraft utan genom
att ofta falla.
Härmed yrkar jag bifall till Ny demokratis
reservation nr 1 beträffande
förvaltningskostnaderna, som vi vill reducera till
230 miljoner kronor.