Fru talman! Jag tror att det är viktigt att lyfta fram ett konsumentperspektiv, vilket jag också försökte göra i mitt huvudanförande. Det handlar om att vi har väldigt medvetna konsumenter som vill veta vad som landar på tallriken. Man vill kunna göra aktiva val och välja bort produkter om man känner att det är fråga om en produktion som man inte vill gynna.
Allt det här måste vävas ihop, även metodiken i jordbruket, oavsett om man odlar konventionellt eller ekologiskt. Det kan gälla växtföljden, gensaxen eller vad det nu må vara. Vi måste använda den tekniska potentialen och försöka komma ifrån så mycket som möjligt av de gifter som ändå kommer att vara kvar och cirkulera. Vi hörde ju exempelvis i miljö och jordbruksutskottet att reningsverken får hantera väldiga mängder kemikalier, inte bara det man själv sätter i reningsprocessen utan också det som fångas upp från marken och från vattenflödena. Det finns skäl att försöka hålla nere detta så mycket som möjligt.
Sedan är vi fullt medvetna om att vi i dag inte klarar oss utan växtskyddsmedel. Men det förs en argumentation om att vi av konkurrensskäl ska upprätthålla ett brukande i stället för att fundera på tekniken, forskningen om växtföljder och hur vi ska se till att värna biologisk mångfald och pollinerare. Jag tycker att det är väldigt defensivt att ge upp och säga att vi är nöjda bara konkurrensen fungerar. Det räcker inte för Liberalerna.
Vi vill se helheten. Vi vill se till att konsumenterna har goda produkter. Vi vill också ha förvaltarskapstanken, det vill säga att vi måste vara noggranna med att det som kommer ned i marken inte recirkulerar så att giftbelastningen ökar. Det är för oss en viktig del av generationstänkandet. Men visst - med ny teknik, ny metodik och ansvar för miljön tror jag att vi kan komma ganska långt.