Herr talman! Det är väldigt bra att vi i den lag vi ska ta beslut om får denna förändring gentemot tidigare lag. Det är redigt och klart skrivet, och för de människor i vården som inte är jurister blir detta mycket lättare att följa.
Jag vill kommentera formuleringen i 3 kap. 1 § under Allmänt. Det står att den som har det största behovet ska ges företräde i vården. Det är utmärkt, och det är samma formulering i patientlagen.
I 4 kap. 1 § under Organisation står det att offentlig finansierad hälso och sjukvårdsverksamhet ska vara organiserad så att den främjar kostnadseffektivitet. Vi vill naturligtvis att skattepengar ska användas rätt.
Hur man ska tolka "behov" har blivit problematiskt under senare år. Detta med "behov" vilar på ett riksdagsbeslut från 1997. Då lades tre grundläggande principer fast för hur man ska prioritera mellan olika behov.
Högst står människovärdesprincipen om allas lika värde. Sedan kommer behovs- och solidaritetsprincipen: att resurserna ska fördelas efter behov. Som trea kommer kostnadseffektivitetsprincipen, som säger att vid val mellan olika verksamheter eller åtgärder bör en rimlig relation mellan kostnader och effekt mätt i förbättrad hälsa och förhöjd livskvalitet eftersträvas.
Vi hade velat få dessa principer inskrivna i hälso- och sjukvårdslagen och även i patientlagen. Vi missade att uppmärksamma att de inte fanns med där. I dag råder det nämligen oklarhet i vad som ska läggas in i formuleringen "största behovet" och vad som ska läggas in i "kostnadseffektivitet".
Denna oklarhet har tydliggjorts under senare år i debatten mellan olika aktörer. Vi har Statens medicinsk-etiska råd, som har att bevaka etiska principer i hälso- och sjukvården. Vi har Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, som har att se hur läkemedel ska prissättas och subventioneras. Vi har Prioriteringscentrum i Linköping, som är vår viktiga resurs när det gäller forskning och bedömning av prioriteringar, och vi har Läkemedelsverket och NT-rådet. Av debatten framgår att det finns olika synsätt på hur man ska värdera behov och hur mycket en behandling ska få kosta.
En ny hälso- och sjukvårdslag
Här sitter vissa patientgrupper i kläm, till exempel de med sällsynta allvarliga sjukdomar. Det är sjukdomar som i en del fall leder till döden. Vad ska en behandling av dem egentligen få kosta?
Vi ville motionera om detta och att man skulle tydliggöra riksdagsbeslutet från 1997. Men enligt Kammarkansliet kunde den motionen inte väckas av formella skäl. Jag tar därför upp det för att få med det i protokollet.
Vi kommer igen i denna fråga under allmänna motionstiden i höst, och det kan hända att någon av de andra som debatterar frågan också tar upp den med Regeringskansliet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)