Fru talman! Det var medvetet från min sida, Hans Rothenberg, att jag inte lyfte upp något som är positivt med handel, för det gör du så himla bra. Du är tydlig med att allt är positivt, men detta gör att du missar det som är negativt.
Om man lyssnar på denna debatt behöver man förstå att det finns två sidor. Handel kan absolut vara bra. Det kan finnas positiva delar i den, och mycket av det välstånd vi har i Sverige bygger på handel. Men det finns också negativa effekter.
Vi ser att frihandelsförespråkare som du aktivt sopar undan de negativa konsekvenserna, oroar sig väldigt lite för dem och inte ser hur de bidrar till att rasismen sprider sig genom Europa. Detta tror jag är det stora problemet i dag, och det behöver det liberala projektet ta sig en funderare på.
Hur ska man kunna sprida välståndet så att alla får del av det? Hur ska man kunna prata om de negativa konsekvenserna av frihandel? Och hur ska man kunna få den att leda till en positiv utveckling överallt? Detta leder oss till frågan om handel och demokrati.
Som jag var inne på finns det gott om länder som har en väl utvecklad handel och som inte är demokratier, och så finns det länder som absolut inte är demokratier utan diktaturer, till exempel Kuba och Nordkorea. De har inte någon särskilt omfattande handel, utan där finns handelsblockader.
Handel kan absolut vara ett medel som kan användas för att nå demokrati i vissa lägen, men problemet är att det måste hänga ihop. Detta saknar till exempel den regering som i dag leds av socialdemokrater och miljöpartister - inte av dig och mig, Hans Rothenberg - helt verktyg för.
Man pekar ut diktaturer, till och med oljestinna diktaturer, som helt saknar en strategi för att nå demokrati. Iran är ett exempel på ett sådant land. Man sa att man efter Iranavtalet om avveckling av kärnvapen skulle utveckla handel för att Iran skulle bli snälla. Det som har hänt är att man upprättar handelsrelationer, och sedan utvecklar Iran ändå kärnvapen. Då har man verkligen misslyckats.