Herr talman! Jag ville ju prata med Camilla Waltersson Grönvall, men jag blev så himla upprörd över den diskussion som var nu så att jag helt tappade fokus.
Jag måste verkligen genuint säga att jag blir lite besviken på debatten. Jag blir besviken på att man förutsätter att vi här inne inte vill göra rätt, att vi inte vill att det ska bli en ordentlig skillnad för barn. Det finns ju inte någon här inne som inte förstår vilken otroligt svår situation vi står inför.
Jag ska försöka samla mig lite och uttrycka mig så som jag hade tänkt från början. Jag har en enorm respekt för Camilla Waltersson Grönvalls arbete. Jag har stöttat stora delar av ditt arbete, just för att jag tycker att du har gjort det rätt och riktigt i väldigt stora delar.
En av de viktigaste reformerna som ministern har genomfört är den nya socialtjänstlagen. Jag klargjorde väldigt tydligt i mitt anförande varför jag är orolig för lagen om mellantvång. Jag tänker mig också att en rad remissinstanser har samma målbild som både jag och ministern, men de känner sig ändå mycket, mycket bekymrade gällande den här lagen.
Det har alltså kommit kritik av lagen. Hur förhåller sig ministern till om det skulle vara så att vi – som inte tycker någonting om detta alls och inte vill de här barnen väl – faktiskt har rätt i vår kritik, det vill säga att föräldrar inte kommer att våga söka hjälp eller att vi kommer att låsa in barn i situationer som är väldigt hotfulla? Ska vi göra om ett system som ministern själv har gjort bra? Jag vill bara höra en reflektion kring det.