Herr talman! Vi talar i dag om bostadsanpassningsbidrag.
Personer med funktionsnedsättning ska naturligtvis kunna leva i en egen bostad precis som alla andra. Det är mot den bakgrunden vi nu debatterar bostadsanpassningsbidraget. Det är en idé som grundar sig i principerna om att alla människor är lika mycket värda och att alla har rätt till sin frihet att leva som man vill. Ibland behöver man göra vissa förändringar i bostaden för att det ska gå att leva och röra sig i hemmet på precis det sätt man önskar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny lag om bostads-anpassningsbidrag
Riksdagen godkände nyligen ett nytt mål och en ny inriktning för funktionshinderspolitiken. Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att uppnå jämlikhet i fråga om levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i samhället. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet beaktas. Genomförandet av funktionshinderspolitiken ska riktas mot dessa fyra områden: principen om universell utformning, befintliga brister i tillgänglighet, individuella stöd och lösningar för individens självständighet och att förebygga och motverka diskriminering.
Jag menar att bostadsanpassningsbidraget är en viktig del för att skapa den jämlikhet i boendet för alla som är målsättningen. Jag tycker därför att propositionen i allt väsentligt är bra, en förändring till det bättre. Dock tycker jag att vissa saker behöver utvecklas framöver, för faktum är att förslaget är utformat så att bidraget bara kan ges om samtliga ägare till en fastighet har sagt ja och därutöver utfäst sig att inte kräva ersättning för att återställa anpassningsåtgärderna.
Det framstår då som att det är svårare för en funktionshindrad hyresgäst att få sin bostad anpassad än för alla andra. Det tycker jag är olyckligt och orättvist. Behovet kan rimligtvis inte vara mindre för en hyresgäst än till exempel en villaägare. Förslaget innebär att en ägare av ett flerbostadshus i princip alltid kommer att kunna få ett återställningsbidrag av kommunen för att återställa anpassningsåtgärderna. Vi tycker därför att det inte ska behöva krävas ett sådant medgivande för åtgärder som inte orsakar påtaglig skada eller olägenhet, utan bara i fall som till exempel rör gemensamma utrymmen eller bärande konstruktioner. Det är en utveckling av bidraget som bör komma i nästa steg, är vår åsikt, för att uppnå jämlika levnadsvillkor.