Fru talman! En trygg, frisk och faktiskt glädjerik ålderdom är en oerhört viktig del av ett fungerande välfärdssamhälle. Och det går inte att komma ifrån att en säker inkomst, att veta vilken inkomst man får och att den är trygg och räcker till det som ett gott liv kräver, är en helt väsentlig del. Det är det som vi debatterar här i dag.
Sverige har ett i grunden välfungerande pensionssystem. Men skillnaderna inom systemet är större än vad Miljöpartiet tycker är rimligt. Vi har grupper inom systemet - inte minst handlar det om kvinnor - som i dag inte har den trygghet som man ska kunna förvänta sig i ett land som Sverige. Dessa människor lever med den otrygghet som ekonomisk knapphet ger. Det påverkar deras hälsa och livskvalitet.
För att komma till rätta med dessa problem måste vi självklart jobba långsiktigt och brett mellan partierna här i riksdagen. Men vi måste också kunna göra kortsiktiga förändringar här och nu. Regeringen har valt att i flera steg höja bostadstillägget och att förändra det. Det är en klok åtgärd, eftersom det har en väldigt god träffsäkerhet. Det når dem med lägst inkomst. Och ytterligare steg tas i denna budget. Det är en klok åtgärd kortsiktigt. Men samtidigt behöver vi jobba inom och utanför pensionssystemet för att säkra och skapa en ännu bättre grundnivå, som inte minst fångar upp kvinnorna som har jobbat mycket men inte i alla delar fått tillbaka det i lönekuvertet och senare i en trygg pension.
Här har vi strukturella problem i vårt samhälle som syns i pensionssystemet. Och vi kan inte vrida tillbaka tiden och ändra normerna för arbete decennier tillbaka, utan vi måste hantera konsekvenserna.
Ett värdesäkert grundskydd för dem som inte har någon eller som har låg inkomstgrundad pension är ett oerhört viktigt mål som partierna är överens om. Jag hoppas att vi framöver ska kunna hitta ett konstruktivt samarbete för att hantera detta och faktiskt enas. Det har gjorts sådana försök. Det har varit lite trögt. Men jag tänker att eftersom lösningen finns där måste vi ha en optimism i dessa delar.
Fru talman! Jag är övertygad om att i den valrörelse som vi har framför oss kommer pensionärerna att nämnas ofta i högtidstal, i löften och i valutspel. Jag vill uppmana dem som lyssnar på denna debatt att säkra upp lite grann inför den anstormning av förslag som kan komma och tänka att för att dessa förslag ska bli verklighet krävs det att partierna i denna kammare faktiskt klarar av att samarbeta och prata med varandra och hittar en konstruktiv samtalston. Det är inte något block eller något parti här som genom fagra löften kan lösa de strukturella problem som vi har, utan vi måste sätta oss ned och hantera de strukturella problemen.
En annan oerhört viktig del av en god ålderdom är den aspekt som tidigare talare så förtjänstfullt tog upp, nämligen att också sikta på ett arbetsliv där människor orkar hela vägen och där många orkar och vill arbeta även efter att de fyllt 65 år. Då är en möjlighet att ställa om under livet något helt avgörande. Det har vi i Miljöpartiet försökt lyfta fram under lång tid, alltså att vi måste planera för ett arbetsliv där man gör förändringar - där man har möjlighet att ta steg inom sitt yrke eller byta yrke. Vi har drivit olika typer av reformer för att möjliggöra detta.
Nu är vi oerhört glada över att parterna på arbetsmarknaden har enats om ett kraftfullt omställningsstöd. Om vi hade kallat det friår hade det väckt förskräckelse. Men nu är jag glad att det fått ett annat namn och bred förankring på arbetsmarknaden så att idéerna bakom Miljöpartiets reform om friåret kan bli genomförda. Det handlar om att man ska ha en egenmakt som anställd eller som företagare att kunna utbilda sig och göra förändringar i arbetslivet. Jag är övertygad om att det gör att fler kommer att orka jobba under hela arbetslivet och efter 65 år, för det kommer att behövas framöver för välfärden och för mångas hälsa. Det är därför ett gott steg för att kunna säkra ett gott pensionssystem framöver.
Men självklart är det en massa andra delar som också behövs. I detta sammanhang tycker jag att det är viktigt att nämna dem som blir tvingade att lämna arbetslivet i förtid under långa eller korta perioder och då lever under perioder med sjukersättning eller andra typer av ersättningar.
Här har vi ett systemfel i vår ekonomi. Dessa grupper har under lång tid halkat efter. Lönerna har stigit i samhället, skatten har sänkts för dem som tjänar bra och för dem som tjänar medelbra och kapitalinkomsterna har ökat i samhället. Men inkomsterna för den grupp som lever på olika typer av ersättningar kopplat till en sjukdom eller en funktionsnedsättning har stått still. Samtidigt har det som de ska köpa i butiken och hyrorna gått upp. Det gör att dessa människor har halkat efter. Detta är en grupp som vi behöver ge mer uppmärksamhet framöver och stärka deras ekonomi. Ett första steg är att de självklart inte ska betala mer i skatt än de som har ett förvärvsarbete. Det är en anomali som ingen borde acceptera.
Här har regeringen gått fram med en lösning för att ta bort denna skillnad. Men vi beklagar djupt att M, KD och SD väljer att återinföra en skillnad i beskattning mellan dem som har sjukersättning och dem som arbetar. Jag tror att det undergräver förtroendet för systemet och viljan att betala skatt. Det är inte rimligt att den som är sjuk betalar mer i skatt än den som är frisk och kan arbeta. Det är inte så vi bygger välfärd och trygghet för ett samhälle som håller samman. Där behöver vi återkomma och ta bort även den skillnaden framöver. Jag hoppas att det kommer att finnas en majoritet i denna riksdag för det.
Fru talman! Jag hänvisar till Miljöpartiets och Socialdemokraternas särskilda yttrande.
(Applåder)