Fru talman! Jag har varit riksdagsledamot i tio år. Vi har diskuterat Försvarsmakten och jämställdhet i Försvarsmakten ända sedan jag började, och jag är helt övertygad om att det har varit en diskussion före min tid. Det är inte mer av samma sak vi behöver.
Det finns utbildningar i gender. Det finns informationsaktiviteter. Det finns en bra värdegrund hos Försvarsmakten att vi ska få fler kvinnor. Det finns en konsensus hos oss politiker att det ska bli fler kvinnor. Men vi kan inte fortsätta med mer av samma.
Vi måste svara på: Hur ska vi ta steget så att det går fortare än vad det nu gör, för det går väldigt långsamt? Det kryper till och med tillbaka när det gäller antalet kvinnor som finns inom försvaret.
Vi ska göra det mer attraktivt. Men hur ska vi göra det mer attraktivt att vara kvinna inom försvaret? Som kvinna är man så unik. Nästan alla, 96 procent, är män. De kvinnor som kommer in blir så unika.
De har problem med att det inte finns hjälmar i rätt storlek, att det inte finns handdukar i rätt storlek, att det inte finns sport-bh eller olika saker. Hur ska man få kvinnorna att känna att det är tillrättalagt och att det finns de grejer som de behöver i rätt storlek?
Vad är det man ska göra förutom information? Vad är det man ska göra förutom att ha en politisk vilja? Vi hade en öppen utfrågning på förmiddagen i dag. Vi måste kunna mäta målen. Har Försvarsmakten nått de mål som politikerna har satt? Har Försvarsmakten nått målen så att vi uppfyller de krav som vi har tagit på oss enligt resolution 1325?
Vi måste kunna mäta och säga: Ja, vi har nått de målen. Politikerna har sagt att det ska finnas fler kvinnor inom försvaret. Då måste man tala om hur många det är och i förhållande till vad. Annars kan vi inte säga om vi har lyckats eller misslyckats.
Vi provar en strategi och ser att vi inte kommer fram till målet med den strategin. Då får vi ta till en annan metod.