Herr talman! Eftersom jag har läst riksdagsordningen och där funnit att varje betänkande ska debatteras för sig har jag funnit för gott att ta tillfället i akt i dag.
Herr talman! För det mesta är det naturligt att som riksdagsledamot anpassa sig till ställningstaganden i frågor som anses vara av ideologisk karaktär och där alltid följa partiets linje.
I frågan om kårobligatoriet har jag tidigare år känt mig nödsakad att göra avsteg från denna linje. Det är ett beslut som för mig personligen har varit både svårt och tidvis ganska smärtsamt. Det har ändå varit självklart, därför att jag har insett vilka allvarliga konsekvenser ett upphävande av obligatoriet skulle kunna leda till för min hemstad Uppsala. Där utgör nationsväsendet en stor och viktig resurs för studenterna, för universitetet och för staden och dess karaktär.
Uppsalas 13 studentnationer erbjuder ett ovärderligt kulturellt arv och ett fantastiskt brett utbud av studentsociala verksamheter som tillhandahålls av studenter för studenter. Nationernas fortlevnad i Uppsala är nära knuten till kårobligatoriet. Om kårerna har min kollega Ulf Nilsson på ett förträffligt sätt tidigare talat i den föregående debatten, så jag ska helt uppehålla mig vid nationerna i Uppsala.
Traditionen med nationer och nationshusen i Uppsala är en vital del av vårt kulturarv. Verksamheten där är mycket viktig för att studenterna ska hitta en gemenskap, träffas över fakultetsgränserna och ha en meningsfull fritid vid sidan av studierna. Nationerna kommer inte att kunna fortsätta den här viktiga verksamheten, som i dag, om kårobligatoriet upphör, eftersom skattebefrielsen och den offentligrättsliga statusen vid ett upphävande av obligatoriet kommer att upphöra. Detta är för mig centralt.
De ekonomiska konsekvenserna för nationerna kan bli förödande, och de resurser som nationerna tillför Uppsala universitets studenter kan inte säkerställas.
I dag erbjuder nationerna tusentals studentbostäder, bibliotek, hundratals föreningar inom vitt skilda områden, samtalsserier kring livsfrågor, stipendiefonder och så vidare. Det är en omfattande social verksamhet i nationshusen. Biblioteken och måltiderna i nationernas hus har blivit ett sätt att leva för tusentals unga människor i min stad.
I Finland och i Estland har nationerna redan försvunnit. Där har man upphävt obligatoriet, och följaktligen har den offentligrättsliga statusen upphört. Om nationerna försvinner riskerar många studenter att drabbas av en tilltagande ensamhet, en anonymitet och en utsatthet i en för många ny och ganska krävande miljö. Nationshusen kan i stället bli till marknadsmässigt drivna restauranger eller klubbar där studentinslaget är obefintligt.
Jag känner ett stort ansvar för studenternas framtid. Går man till länder som Estland och Finland ser man att de gamla nationerna av kommersiella skäl har tvingats att bli till klubbar som drivs på marknadsmässiga villkor. Så vill inte jag att det ska bli i Uppsala. Ett sådant konkret exempel är Nylands nation i Helsingfors där studenterna faktiskt är helt exkluderade från sina gamla hus.
Kårobligatoriet har utretts under flera år, flera gånger, i decennier. Nu sker så åter, och jag välkomnar det. I dag är det däremot angeläget att lyfta fram att den utredning som nu sker en gång för alla måste sätta punkt för raden av utredningar. Och om kårobligatoriet upphävs måste man säkerställa att den offentligrättsliga statusen garanteras för att säkra nationernas framtid, så att man kan fortsätta med den kvalitativt högtstående verksamheten i Uppsala och i Lund.
Jag vill också lyfta fram den motion som min kollega moderaten Lennart Hedquist och jag har skrivit i ärendet. Där framhåller vi att ett reellt frihetsalternativ kan erbjudas om man följer modellen med Skånelands nation i Uppsala, noll i avgift och noll i verksamhet, och det också tillämpas för kåren. Det kunde vara en sådan framkomlig väg.
(TALMANNEN: Efteranmäld talare har begränsad tid till fyra minuter, enligt riksdagsordningen.)
Herr talman! Då ska jag avsluta mitt anförande med att säga att det är viktigt att vi säkerställer vårt kulturella arv och bibehåller det också inför framtiden.