Herr talman! Tack för svaret, statsrådet!
Jag ställde den här interpellationen mot bakgrund av den kartläggning som nyligen gjorts av situationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner i landets kommuner. Det visade sig där att de flesta kommuner fortfarande har långt kvar när det gäller att arbeta målmedvetet i sin egen verksamhet med att synliggöra de aspekter och de värderingar som kan påverka den dagliga verksamheten och som kan göra att människor behandlas olika på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.
Det handlar bland annat, som statsrådet är inne på, om att motverka den öppna och dolda diskrimineringen. Men lika viktigt tycker jag att det är att synliggöra de tankebilder som ofta är outtalade men som formar bilden av vad som är det kommunala uppdraget eller landstingets uppdrag, och där man oreflekterat utgår från en bild där målgruppen, medborgarna, som man vänder sig till lever heterosexuellt och har den könsidentitet som sammanfaller med den traditionella normen.
Jag har ingenting i sig att invända mot de saker som statsrådet redovisar. Jag tror att statsrådet och jag är helt överens om hur viktigt det är att vi ser till att se över till exempel den nationella diskrimineringslagstiftningen.
Det problem som jag ville peka på i min interpellation, där jag tycker att statsrådet borde ta chansen att komma tillbaka nu i debatten, är att just de frågor som handlar om homosexuella, bisexuella och transpersoner så lätt riskerar att tappas bort när man talar om likabehandling, om man inte uttryckligen lyfter fram dem, uttryckligen inkluderar dem och målmedvetet ser till att föra upp dem till diskussion.
Det är därför som jag tycker att det är viktigt att regeringen i sin dialog med kommunerna och landstingen, med bibehållen respekt för det kommunala självstyret, ser till att arbeta strategiskt och målmedvetet med att lyfta upp just HBT-frågorna till diskussion ur ett människorättsperspektiv, på samma sätt som man gör när det gäller andra viktiga MR-frågor. Till exempel är regeringen, tycker jag, mycket mer konkret när det gäller frågor som handlar om nationella minoriteter, som vi om en liten stund ska prata om, men också om barns rättigheter. Även där man kan vilja att vi skulle bli konkretare, och jag tror att vi vill bli konkretare också där. Men det gör att vi har en ännu längre bit på vägen just när det gäller HBT-frågorna.
Jag ska ta upp några konkreta frågor för att visa vad jag menar.
En kartläggning som gjordes för några år sedan av frågor kring likabehandling i socialtjänsten visade på ett antal problemområden där man riskerar eller faktiskt ägnar sig åt särbehandling oavsiktligt med hänsyn till sexuell läggning. Det var en mycket bra kartläggning, och det var ett bra initiativ. Men vi väntar på uppföljare. Det finns ett antal andra områden där regeringen har möjlighet att vidta åtgärder för att just skapa ett kunskapsunderlag, till exempel när det gäller likabehandlingsfrågor inom sjukvården, där vi av de forskningsstudier som har gjorts vet att det finns en betydande dold särbehandling.
Herr talman! Vi har också den arbetsgrupp som statsrådet hänvisar till. Är det inte dags att här och nu ge besked om att den arbetsgruppen naturligtvis ska arbeta med HBT-frågor och inte enbart med frågor som rör homo- och bisexuella?