Fru talman! I dag debatterar vi stöd till personer med funktionsnedsättning. Det spänner över ett brett område och innefattar bland annat LSS, ledsagarservice och tillgänglighetsanpassning. Samtliga stöd är viktiga i sig för att vardagen ska fungera för många.
Frågan handlar dock inte bara om individuella stöd; frågan handlar även om tillgänglighet och delaktighet i samhället. Stöden i sig leder till större delaktighet och ökad tillgänglighet.
Jag ska ägna en stor del av mitt anförande åt just tillgänglighet och delaktighet på ett samhällsplan.
Alla människor funkar olika. Ändå kan det vara svårt att vara med i samhället om du inte pratar, hör, tänker eller går på ett visst sätt, för samhället är tyvärr många gånger format som om alla fungerade likadant.
Fru talman! Sedan jag tillträdde som ledamot i socialutskottet har jag mött och samtalat med personer med funktionsvariationer och med deras anhöriga, familjer, mammor och pappor, brukarorganisationer, jurister och så vidare. Jag har deltagit i paneldiskussioner och tagit del av berättelser och livsöden och olika vardagsanekdoter.
Samtalen brukar ofta handla ofta om tillgänglighet och delaktighet i någon form. Det är i alla fall där det brukar sluta. Eller kanske handlar det snarare om upplevelsen av eller bristen på tillgänglighet och delaktighet. Ofta handlar det om svårigheter man upplever med att ta sig till bussen, att ta sig fram i olika offentliga miljöer, att komma över en gata, att komma upp på en trottoar eller att komma in på en buss.
Men lika ofta handlar samtalen om svårigheterna med att känna sig delaktig i samhällsgemenskapen, att känna sig delaktig på jobbet eller i byn där man bor. Detta är berättelser från personer som påverkas av de beslut som vi fattar här i dag.
Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet beaktas. Detta är ett mål som förpliktar.
Om vi ska klara målet tror jag att ett tillgängligt samhälle är en grundpelare. Om man ska kunna känna full delaktighet måste man ha tillgänglighet till och i samhället.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning
Därför behöver arbetet med att förbättra tillgängligheten ske inom alla samhällsområden. Vi kan konstatera att det finns väldigt mycket mer att göra inom detta område. Därför är det bra att Myndigheten för delaktighet har fått ett uppdrag att arbeta för att funktionshindersperspektivet får ett större utrymme hos offentliga aktörer.
Tillgänglighet handlar om hur samhället utformas. Ett tillgängligt samhälle är utformat så att så många som möjligt kan använda och ta del av det. Det handlar om att kunna ta del av den fysiska miljön och att kunna ta sig runt i samhället. Men det innebär också att få tillgång till information och kommunikation samt att kunna använda produkter och tjänster.
De här delarna vad gäller tillgänglighet och delaktighet är någonting som vi alla tillsammans måste fundera över. Det är någonting som måste genomsyra allt ifrån samhällsplanering till hur vi utformar våra digitala tjänster och hur vi kommunicerar i våra myndigheter.
Jag vill även lyfta upp två stöd som hamnar lite i skymundan men som finns med i betänkandet.
Det första är tolktjänst. Dagens tolktjänst för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet är alltför splittrad och godtycklig och baseras på prioriteringsgrunder som inte alltid stämmer med vardagen och verkligheten.
Tolktjänst är ett måste för en stor grupp personer om de ska kunna vara delaktiga i samhället. Centerpartiet vill därför utreda en förbättrad och användarvänlig tolktjänst för personer med hörselnedsättning.
Det andra jag skulle vilja lyfta fram handlar om ledarhundar. I dag är det den sista onsdagen i april, vilket innebär att det är ledarhundens dag. Så vad passar bättre än att lyfta upp detta? Ledarhunden är ett ovärderligt hjälpmedel för personer utan ledsyn; det kan landets drygt 260 ledarhundsförare vittna om. Ledarhunden ger synskadade ökad rörelsefrihet och bättre möjligheter att delta i samhället på lika villkor som alla andra. Med en ledarhund blir det lättare att åka kollektivt, att ta sig till och från arbetet, att ta sig till affären, att ta sig upp för den där trottoarkanten och att ta sig till olika fritidsengagemang och möten med mera.
Enligt vår mening bör ansvaret för ledarhundsverksamheten inte flyttas från Synskadades Riksförbund till Myndigheten för delaktighet. Det finns enligt vår mening ett egenvärde i att civilsamhället, i form av Synskadades Riksförbund, får möjlighet att fortsätta ta ett samhällsansvar. En organisation för synskadade har dessutom rimligtvis större insikt i och förståelse för sina medlemmars behov än en statlig myndighet utan särskild kompetens på området. Vi vill därför bevara den fungerande ordning som finns för ledarhundsverksamheten i dag under SRF.
Jag ställer mig självklart bakom Centerpartiets samtliga förslag, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 15, som handlar om just ledarhundar.