Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 från Sverigedemokraterna.
Jag är här i dag för att ifrågasätta en svår, meningslös och onödig byråkrati, vilket är precis vad införandet av EU-direktivet om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster, som behandlas i betänkandet, innebär. Att den är svår visas tydligt av att få remissinstanser ens verkar kunna begripa hur den nya modellen ska tillämpas. Den är meningslös och onödig därför att vi redan har en nästan motsvarande tillämpning i Sverige.
Detta är EU-byråkrati i ett nötskal. Det är ett system som har kompromissats fram mellan kommissionen, EU-parlamentet och medlemsstaterna till någonting näst intill obegripligt. Det är ett system som remissinstanserna ställer sig i kö för att ifrågasätta.
Regeringen är fullt medveten om bristerna. Men när våra herrar i Bryssel vinkar rusar regeringen till med minsta motståndets lag. Det är högst tveksamt om det finns något annat EU-land som är så fogligt som Sverige när det gäller sådana dumheter.
Flera av remissinstanserna har som sagt lämnat kritiska synpunkter på såväl beräkningsmetoden som beräkningsvärdena.
I propositionen står följande: Beräkningsmetoden är krånglig, och de värden som används är för låga för att uppnå någon verklig miljöeffekt. Regeringen delar vissa synpunkter men konstaterar att syftet med direktivet är att tillhandahålla en EU-harmoniserad beräkningsmetod.
Det är alltså klart och tydligt från regeringens sida. Införandet av detta krångliga och obegripliga direktiv saknar alltså verkliga miljöeffekter, och regeringen erkänner till och med detta.
Herr talman! Svenska politiker på alla nivåer har identifierat biobränslen som en viktig del av framtidens miljö- och energiutmaningar, och trots att EU-direktivets modell på ett mycket dåligt sätt tar hänsyn till biobränslen i sin beräkningsmodell vill man implementera direktivet, som med regeringens vetskap inte speglar svenska värderingar i fråga om biodrivmedel.
Sverigedemokraterna värnar den svenska självständigheten och är av den fasta uppfattningen att svensk miljöpolitiks utmaningar bäst identifieras utifrån Sverige, inte minst eftersom förutsättningarna ser olika ut i olika europeiska länder, varför detta EU-regelverk i detta fall slår fel.