Herr talman! Först vill jag tacka för att jag har fått tillfälle att komma till civilutskottets debatt för att argumentera för min motion
Gör åkermarken till ett riksintresse
.
Jag har under 25 år varit ekobonde i Småland med mjölkproduktion. Det kanske delvis förklarar min vördnad för jorden. Sambandet mellan jord, växtlighet och människa står helt klart åtminstone för mig - och inga växter utan fotosyntes. Därför är våra åkrar ingenting mindre än gigantiska solfångare. Den enda tillväxt som sker på vår jord är den som fotosyntesen skapar. Man kan också lägga till kosmiskt damm.
Med detta i minnet kommer jag in på själva åkermarken. Runt jordklotet finns en mycket tunn hinna, en absolut livgivande hinna. Vi kallar den matjord. I marken finns mikroorganismer som lever av förna, det vill säga döda, inte helt nedbrutna växtdelar. Av detta bildas en relativt stabil fraktion, humus, som består till mer än hälften av kol. Därför är ökad humusbildning i åkerjorden ett viktigt bidrag i kampen mot klimatförändringar. Snacka om ekosystemtjänster!
Åkerjorden ska naturligtvis i första hand förse mänskligheten med mat. Möjligtvis skulle man kunna använda åkrar till energiproduktion också.
Vi noterar att jordens befolkning ökar och att jordens bördigaste åkerarealer minskar, för att bytas ut mot mindre bördiga nyodlingar av till exempel regnskog. Europas jordar är geologiskt sett unga och bördiga. Det ger oss ett alldeles särskilt ansvar. Åkerarealen per capita minskar alltså och tappar i bördighet.
I denna situation försvinner prima åkerjord för alltid och exploateras irreversibelt för att asfalteras eller bebyggas. Det sker inte bara i Sverige utan runtom på jorden.
I Sverige kan vi än så länge välja att låta andra länder producera mat och foder på sin åkermark åt oss. Man uppskattar att ungefär att det är ungefär 800 000 hektar i så kallad skuggareal. Det ökar vår sårbarhet, och för tillfället har vi råd. Bland annat av nämnda skäl anser jag att Sverige ska öka självförsörjningsgraden av livsmedel, och då behövs åkermark.
När det gäller bevarandet av åkermark har vår generation ett odiskutabelt ansvar att överlämna förutsättningar för kommande generationer att föda sig. När tillgången till billig fossil energi sinar och blir en bister realitet kommer helt andra krav att ställas på samhället och på vår livsmedelsförsörjning.
Det går då inte heller att lita till import från andra länder och från deras åkermark, utan vi i Sverige måste förlita oss på egna resurser. Då återkommer åkermarkens absolut centrala betydelse.
Herr talman! I det skenet är värnet av åkermarken av absolut fundamental betydelse. Skyddet som finns i dag finns dels i plan- och bygglagen, dels i miljöbalken. Men det skyddet har visat sig otillräckligt. Jordbrukets intressen väger lätt mot parkeringsplatser. Därför anser jag att den svenska åkermarken måste klassas som riksintresse.
Tyvärr finns det de i detta hus som har en linje här och en annan ute i samhällsdebatten. Titta gärna på Den goda jordens hemsida. Var och en får välja vilken etikett man vill ha för detta.
Jag uppmanar de av er här som sympatiserar med mitt förslag och vill bli ihågkomna i historieboken: Tryck på gillaknappen! Med det, herr talman, tackar jag för mig.
I detta anförande instämde Jan Lindholm (MP).