Fru talman! Nästan var tredje kvinna i Europa står utanför arbetsmarknaden för att hon i stället har ansvaret för att på heltid ta hand om sin familj och sköta omsorgen. Nästan lika många kvinnor arbetar deltid. Bland män är de här siffrorna bara 4,2 procent respektive 8,3 procent.
De kvinnor som arbetar gör det i större utsträckning i yrken som är lägre värderade, och kvinnor som arbetar med samma eller ett likvärdigt jobb som en man betalas sämre.
Det finns flera jämställdhetsutmaningar i Europa och i Sverige. Direktivförslaget om bindande åtgärder för transparens i lönesättningen tar sikte på det sista av problemen jag nämnde, alltså problemet att när kvinnor arbetar med samma jobb som män, eller när de utför ett likvärdigt arbete, får de mindre betalt.
Fru talman! Frågan i dag är då: Är detta en fråga som Europeiska unionen bör engagera sig i? Tre partier, de högerkonservativa Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, säger nej. Det är inte första gången som just de här tre partierna svarar nej på frågan: Ska vi arbeta för jämställdhet, och ska vi vidta bindande åtgärder mot diskriminering av kvinnor?
Det är uppenbart när man läser de här partiernas motivering att de inte har en djupare förståelse för de problem med lönediskriminering på arbetsmarknaden som vi har i Sverige och i resten av EU. Till exempel skriver de på sidan 15 i betänkandet att den starkaste förklaringen till de minskade löneskillnaderna är att könsuppdelningen på arbetsmarknaden minskar och menar då, får jag ändå utgå från, att det är ett argument emot ökad lönetransparens.
Men, fru talman, skillnaden vad gäller könsuppdelningen på arbetsmarknaden påverkar inte könsdiskrimineringen i samma yrke. Det är det problemet som vi nu diskuterar. Det är uppenbart att Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna blandar ihop äpplen och päron i jämställdhetspolitiken och väljer att säga nej utan att komma med några egna förslag. Jo, förlåt - de föreslår erfarenhetsutbyte där man delar goda exempel.
Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till direktiv om bindande åtgärder för transparens i löne-sättningen
Fru talman! Jag skulle vilja fråga den enda av de här partiernas representanter som faktiskt är kvar i kammaren, Sofia Damm från Kristdemokraterna, vilka länders goda erfarenheter på det här området som man ska prata om. Är det Rumänien, som har minst skillnad mellan yrken, som vi ska lära oss av? Eller är det Estland, som har löneskillnader på 22,7 procent?
Mycket framgångsrikt arbete har gjorts i flera EU-länder mot lönediskriminering på arbetsmarknaden, men det är uppenbart, fru talman, att det inte görs tillräckligt i någon av EU:s medlemsstater.
Vi i Miljöpartiet har flera synpunkter på innehållet i ett sådant här direktiv. Men i grunden är det mycket välkommet att den här kommissionen prioriterar jämställdhetsfrågorna mycket högre än den tidigare och att vi tillsammans är överens om att jämställda löner är en rättighet för alla kvinnor i Europeiska unionen.
Fru talman! Att få svart på vitt hur det ser ut - att få statistik - är bottenplattan för de framgångar som vi har haft i Sverige för jämställdhet. Att över huvud taget ha rätten att få reda på om du har blivit diskriminerad eller inte är också grunden för dig som individ att kunna kräva dina rättigheter.
Trots att det inte ännu är färdigförhandlat om innehållet i direktivet och trots att det finns vissa berättigade farhågor och många önskemål menar vi från Miljöpartiets sida att det är på sin plats att Europeiska unionen engagerar sig i detta och skriver bindande direktiv som handlar om jämställda löner i hela EU.
Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)