Herr talman! Jag kan ha förståelse för om det har
irriterat Ingela Mårtensson att svaret inte kommer
förrän nu. Jag kan inte själv hjälpa det.
Däremot kan väl inte Bertil Måbrink tycka att jag
inte svarar på frågor om Indonesien. Det är
ingalunda första gången jag gör det. Jag gör det
nästan varje vecka. Vid varje tillfälle understryker
jag med all den kraft jag kan mobilisera att det inte
finns något försvar för kränkningar av de mänskliga
fri- och rättigheterna i Indonesien.
I mitt svar hade jag en lång uppräkning av vad vi
har försökt att göra. Vad skall vi göra mer än att
uttala oss, fördöma, arbeta i multilaterala organ
etc.? Bertil Måbrink avslutade med det klangfulla
att det är fel att ge bistånd till den här typen av
regimer.
Bertil Måbrink vet mycket väl -- jag vet inte hur
många gånger jag har sagt det här i kammaren -- att
det bistånd vi ger är nästan helt och hållet inriktat
på att stötta de MR-organisationer som finns. Jag
tror inte att Bertil Måbrink egentligen tycker att vi
skall lämna MR-organisationerna i Indonesien
därhän och ge oss hem. Jag tror fortfarande, precis
som jag säger i mitt svar, att det är klokare att ha
en dörr öppen för att vara i kontakt med den här
typen av regimer.
Det är inget litet land det gäller. Det är inte en
befolkning i klass med Sveriges. Det är faktiskt
världens fjärde land befolkningsmässigt räknat. Jag
tror att vi kan uträtta en del positiva saker trots att
vi inte ger något stort bistånd. Vi ger ett litet
bistånd som är inriktat på MR-frågor.