Fru talman! Vi har en subsidiaritetsprövning framför oss från trafikutskottet. Det är rätt ovanligt med subsidiaritetsprövningar här i kammaren. Vi från Sverigedemokraterna brukar vara tämligen ensamma om att begära sådana prövningar. Därför föranleder de inga kammardebatter. Men i det här fallet har det glädjande nog blivit en debatt, men det borde vara fler.
Om man frågar politiker från de större partierna om EU har blivit bättre - ryktet är inte det allra bästa i många medlemsländer - kommer det alltid ett patentsvar om att EU ska bli smalare och vassare. Vi får se. Jag låter andra bedöma hur det är med den ivern att få till ett bättre EU.
Det här ärendet handlar om så kallade kombidirektiv. Man ska kunna kombinera laster från till exempel lastbil till sjöfart. Därmed minskar man påfrestningarna på våra vägar. Det är en väldigt bra ambition, och vi i Sverigedemokraterna delar den och tycker att den är bra.
Men så kommer det vanliga: Nu talar vi från EU och Bryssel om exakt hur ni ska gå till väga. De vet alltså mycket bättre än oss andra. Sedan drar man en linje tvärs över Europa och säger att så här ska ni göra. Det ska vara 15 mil mellan kombiterminalerna. Detta är ett väldigt stelt sätt att hantera en fråga på.
Vår tanke är helt enkelt att detta bör medlemsstaterna själva få klara ut.
Vi lade fram en reservation, som jag ber att få yrka bifall till. Den skiljer sig inte så förskräckligt mycket från utskottets förslag i dess helhet. Sedan vi lade fram den har det visat sig att hela utskottet vill att frågan ska skickas tillbaka tillsammans med en motivation till det hela.
Det tycker vi också, och vi tycker dessutom att det är glädjande att övriga partier har kommit till i stort sett samma uppfattning som vi i Sverigedemokraterna. Det hälsar jag med tillfredsställelse.
Sedan inställer sig nästa fråga. Låt oss säga att vi skickar detta till Bryssel och talar om att vi inte tycker om denna överstatlighet. Vad händer egentligen med detta när det ligger där nere? En och annan i parlamentet har berättat för mig att detta ställs i en hylla, och där står det sedan. Det händer ytterst sällan att det får någon konsekvens, i varje fall inte när det kommer från en liten och i EU:s ögon obetydlig nation som Sverige. Vi har tyvärr ytterst lite att säga till om.
Jag vill än en gång yrka bifall till reservationen.