Fru talman! Vi har nu att ta ställning till de motioner som har skrivits under den allmänna motionstiden runt vuxenutbildning och svenska för invandrare. Jag står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna nr 1 och nr 6.
Kunskap är makt, så enkelt är det, och att ge vuxna möjligheter att fylla på sin kunskapsnivå handlar väldigt mycket om att stärka möjligheterna att bli en än mer delaktig samhällsmedborgare och därmed öka makten över sitt eget liv.
För en del handlar vuxenutbildning om att gå vidare från arbetslöshet till ett jobb, för andra handlar det om att bygga på redan befintlig kunskap för att bli ännu bättre i sitt jobb eller om att bygga nytt så att man kan vidare till ett helt nytt jobb.
Hur som helst: Vuxnas möjligheter till utbildning stärker vårt samhälle och minskar klyftor mellan människor. Därför är det så viktigt.
För många är det ett stort steg att välja bort arbete för att studera. Vi menar att det inte behöver vara så. Man borde kunna göra båda sakerna samtidigt, särskilt om arbetslivet kräver att man fyller på sina kunskaper. Därför vill vi göra det möjligt att studera vid komvux eller på folkhögskola på deltid parallellt med att man arbetar. Om detta ska lyckas krävs ett tillfälligt kompetensstöd för den som ska studera.
Vi som var på skolriksdagen i år och hade förmånen att få lyssna till Hans Rehnman, som under många år jobbat med utbildningsfrågor, fick med oss många saker. Men en sak som han sade är extra viktig för den debatt som vi har just nu, nämligen det faktum att dagens unga kommer att ha haft ungefär 20 jobb den dagen de går i pension - 20 olika jobb! Då duger det inte att säga att det gäller att skaffa sig rätt utbildning från början, och sedan är det bra med det. Då måste vi verkligen bygga på det livslånga lärandet, där man hela tiden kan lära nytt och lära om, och detta utan att få höra att det handlar om att rätta till tidigare misstag i val man har gjort i livet.
Vuxenutbildning är ett område som ofta gränsar till andra politikområden, i första hand till arbetsmarknads- och näringslivspolitiken, och det är en viktig pusselbit i Sveriges möjligheter till tillväxt och utveckling. Låt mig därför prata lite grann om en satsning när Sverige hade en politisk ledning som faktiskt förstod detta.
År 1998 startades satsningen Kunskapslyftet, en satsning motsvarande 100 000 platser per år under fem år för i första hand gymnasial utbildning för arbetslösa. Kunskapslyftet hade flera syften, men två av syftena var viktigare än de andra. Det första var att halvera den öppna arbetslösheten från 8 till 4 procent, och det andra var att skapa ekonomisk tillväxt genom investering i humankapitalet, alltså i människorna.
Satsningen avslutades 2002 och var en ambitiös satsning även i internationell jämförelse. Resultatet visar att hela 800 000 personer fick gymnasial utbildning till en kostnad av 19 miljarder kronor exklusive studiestöd.
Efter Kunskapslyftet fick kommunerna öronmärkta statsbidrag för 46 000 heltidsplatser för fortsatt utveckling av vuxenutbildningen under åren 2003-2006.
Jag är väldigt nyfiken på vad som hände med alla de 800 000 människorna som deltog i satsningen.
Jag bor på en relativt liten ort, Årjäng i Värmland, där man i princip känner alla. Av dem jag känner som deltog i Kunskapslyftet i slutet av 90-talet och början av 2000-talet har i dag nästan alla ett annat yrke än det de hade när de började studera. Nästan alla har gått vidare till mer studier, antingen på högskola eller till yrkesspecifika studier. Den stora frågan jag vill ha svar på är självklart: Hade de valt att studera även utan Kunskapslyftet?
Kunskapslyftet innebar en satsning på kommunerna såväl som på deltagarna. De fick ersättning, motsvarande a-kassa, vilket för många möjliggjorde ett deltagande. Det var nödvändigt för att många i arbetsför ålder med familj, huslån och annat skulle känna trygghet och veta att de inte raserade ekonomin.
I dag ser vuxenutbildningen olika ut beroende på var man bor. Så kan vi inte ha det. Ett bra exempel på en ort där man har satt människan i centrum och vill något med sin vuxenutbildning är Bengtsfors kommun i Dalsland. Man samarbetar med flera kommuner och kan på det viset erbjuda ett större utbud än om man enbart hade sett till sin egen kompetens i den lilla kommun som Bengtsfors ändå är. Tack vare samarbete kan man erbjuda service motsvarande den som funnits i en kommun med 50 000 invånare.
Sådana initiativ bör uppmärksammas och premieras. Över huvud taget bör samarbete som leder till bättre verksamhet för medborgarna premieras och efterfrågas mer av oss politiker.
En viktig del av vuxenutbildningen är det vi tidigare kallade sfi, svenska för invandrare, men som numera ska benämnas utbildning i svenska för invandrare.
Åter till Bengtsfors som är ett lysande exempel på hur man kan jobba på ett sätt som sätter människan i centrum. Där arbetar man efter forskningen som visar att modersmålet är oerhört viktigt. Man förstår samtidigt att man är en liten kommun som näppeligen kommer att lyckas med att ha behöriga lärare i alla de språk som människor som kommer till Bengtsfors har som sitt modersmål.
Vad gör man då? Jo, man satsar på tekniken - i detta fall på telebild. I sitt utvecklingscentrum för vuxna har man flera telebildsstudior. Man har små för en eller två personer och stora för många personer. Man köper in den kompetens som behövs i form av modersmålslärare från andra ställen som kan hålla i undervisningen för Bengtsfors nya invånare. Vinsten ligger i att deltagaren får chansen att lära sig saker på sitt eget modersmål och därigenom öka sitt ordförråd - något som är viktigt när man sedan ska lära sig nya språk.
Bengtsfors satte sig inte ned med armarna i kors och sade: Det går inte att få modersmål här; vi är en för liten kommun.
Man tog i stället tag i saken och investerade i det som behövs, och i dag har man mycket goda resultat. Sakta men säkert uppfyller man det långsiktiga målet att öka andelen kommuninvånare med högskoleutbildning.
Vi politiker kan också i sak visa att detta är viktigt genom att stärka modersmålets betydelse i kursplanen.
Slutligen, fru talman, oavsett vem man är, var man kommer från och om man har funktionshinder eller inte är det viktigt att det finns klara målsättningar, en verksamhet med en vilja att bemöta människor där de är och politiker som vill satsa på vuxenutbildningen för att de är medvetna om den stora betydelse som vuxenutbildningen har för möjligheten att växa och utvecklas som människa och samhällsmedborgare. Vi socialdemokrater förstår detta och har i våra motioner lagt fram en mängd förslag som syftar till att genom vuxenutbildning stärka möjligheterna till ett livslångt lärande och nya chanser i livet.
(Applåder)