Herr talman! I Sverige har vi ett individuellt straffansvar. Man ansvarar alltså för sina gärningar. Som jag sa har det varit flera rättsprocesser, och de pågår hela tiden.
Jag återkommer till min grundläggande poäng att problemet inte bara är de fall som uppmärksammas i medierna, vilka givetvis är avskyvärda, utan problemet är tyvärr mycket större än så i en kultur som fortsätter att upprätthållas medan vi står här i kammaren. Det är väldigt många flickor och kvinnor som lider allvarligt i hederskulturen – även män, om än inte i lika stor utsträckning.
Med detta sagt: Vi är inte på något sätt naiva, utan vi ser att dessa miljöer är djupt skadliga för hela Sverige. Det handlar inte längre om bara storstäderna, utan det är utbrett i hela det svenska samhället. Vi är på tårna för att försöka motverka detta, och jag utesluter inte att vi behöver göra ännu mycket mer.
Det jag ansvarar för som migrationsminister är den lagstiftning jag har redogjort för, och låt mig upprepa att med den vandelslagstiftning som jag hoppas snart ska träda i kraft kommer en helt ny dörr att öppnas för att ur Sverige kunna utvisa personer som inte lever på ett skötsamt sätt och som hyser värderingar och säger saker som får allvarliga konsekvenser för svensk ordning och säkerhet. Har man ett tillfälligt uppehållstillstånd är man gäst i Sverige, och då är det rimligt att ställa krav på skötsamhet – något vi inte kan göra i dag.
Det handlar också om det svenska medborgarskapet. Nu skärps äntligen kraven så att personer som hyser skadliga värderingar och uppfattningar och inte vill vara en del av vår samhällsgemenskap inte heller kan bli svenska medborgare.
Tack, Richard Jomshof, för interpellationen!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.