Herr ålderspresident! Jag tar tacksamt emot alla tips och goda idéer som finns på det här området.
Jag tror precis som Karin Rågsjö att vi har ett system som i många hänseende fungerar väldigt väl. Men vi har också en tendens att organisera oss i stuprör och ibland vara lite tröga i starten. Jag tror att i den situation som vi har befunnit oss i, och fortfarande befinner oss i, är själva nyckeln till att få till en förändring och kunna jobba på nya sätt att kunna vara aktiv och också som nationell sjukvårdspolitiker visa engagemang och utöva någon form av handpåläggning.
Det tycker jag att vi gör, till exempel genom de uppdrag som myndigheterna har fått, varav de flesta ska redovisas i slutet av april. Det gör att vi får helt ny kunskap om hur det faktiskt ser ut och vad mer man kan göra för att komma framåt. Vi får det också tack vare den väldigt goda och nära kontakt som inte minst Socialstyrelsen har direkt med berörda aktörer och också via de egna sjukvårdsdialoger som jag har årligen med alla landstingsledningar. Jag är precis ute på en turné nu för att kunna träffas och bland annat prata om den här typen av frågor.
Vi har alltså en enorm aktivitet, och det är också viktigt att se att vi har en enorm utveckling när det gäller antalet besök och förhoppningsvis snart också andelen hälsoundersökningar som sker.
Det är också viktigt att påpeka i sammanhanget, inte minst eftersom Karin Rågsjö just tar upp barn och kanske särskilt utsatta kvinnor, att det inte finns någonting som tyder på att man skulle ha frångått principen om vård efter behov. Även om det har varit ett ansträngt läge och man inte har kunnat erbjuda hälsoundersökningar så snabbt som man har velat har man ändå prioriterat barn och ett antal andra grupper som har varit viktiga i de fall man vet att det handlar om riskgrupper eller personer som är i särskilt stort behov av en hälsoundersökning.
Man jobbar också på ett väldigt aktivt sätt i hälso- och sjukvården i den brist som ändå finns på utbildade tolkar, eftersom det är många andra verksamheter som också kräver tolktjänster, på att utnyttja den mångfald som finns inom hälso- och sjukvård. Vi har ju redan i dag, och har haft under väldigt många år, i den fantastiska personal som finns inom svensk hälso- och sjukvård ett stort antal människor som har sina rötter i andra länder och därmed också behärskar ett flertal av de språk som nu behövs för att möta asylsökande. Dessa sätts i arbete. De får bidra inte bara som läkare eller sjuksköterska utan också i egenskap av språkkunnig. Vi har samtidigt ett nationellt arbete igång för att se vad vi kan göra för att förbättra tolkservicen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill alltså inte att Karin Rågsjö någonstans ska tvivla på att vi har fullt fokus på frågan, och vi gör allt som står i vår makt för att öka andelen hälsoundersökningar så att alla får sina rättigheter tillgodosedda.