Herr talman! I dag debatterar vi ungdomspolitik och trossamfundsfrågor. Från Miljöpartiets sida har det varit tydligt att när det gäller frågorna om gromning, som också har behandlats i justitieutskottet, handlar det om att se till att få en allomfattande reglering för att kunna ge stöd och råd till ungdomar i deras i princip organiska anslutning till Internet. Samtidigt vet vi att det finns en hel del organiserad verksamhet som ska hantera de här frågorna på bästa möjliga vis. Därför har vi ingen reservation på det området, utan vi väntar och ser hur det utvecklar sig framöver. Men det är ett oerhört viktigt område. Leif Pettersson tog också upp flera olika aspekter av det.
När det gäller frågan om trossamfund handlar det framför allt om hur vi ser på de olika samfund som finns i vårt samhälle i dag. Sverige ser inte ut som det gjorde för 30-40 år sedan; det förändras. Att säga att någonting är svenskt är lika svårt som att konstatera vilken tidsaxel vi befinner oss i, för vad som är Sverige och vad som är svenskt är hela tiden föremål för förändring. Hittills har det handlat om att vi faktiskt går mot ett bättre samhälle där alla har möjlighet att inkluderas. När jag säger alla menar jag framför allt att vi i alla fall de senaste 10-20 åren har gjort många viktiga landvinningar när det gäller rätten att kunna utveckla sin egen person och kunna ha ett självförverkligande, när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män, när det gäller människors lika värde. Men det är många steg till som behöver tas. Och när jag lyssnade på den tidigare debatten om KrU5 var det väldigt tydligt vad som är skillnaderna mellan alliansens borgerliga politik och Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets alternativ.
Det som jag kommer att lyfta fram här är Miljöpartiets reservation, nämligen reservation nr 3. Den handlar framför allt om hur vi vill att samhället ska hantera de olikheter som finns i stödet till trossamfund. Majoriteten har i betänkandet lyft fram att utredningen från SST, Nämnden för statligt stöd till trossamfund, har kommit fram till att det råder viss diskrepans mellan teorin och praktiken inom området.
Om vi då tittar närmare på vad SST har sagt handlar det om att man lyfter fram ett antal frågor. Bland annat noterar man att nyanskaffning, underhåll och utveckling av församlingslokaler innebär en betydande extrakostnad för framför allt de så kallade invandrarsamfunden, alltså kyrkor, moskéer eller församlingar. På grund av den begränsade medelstilldelningen som har varit under en längre tid har de lokalbidrag som har beviljats bara kunnat täcka en väldigt liten del och därigenom skapat den här ojämlikheten.
När vi har fört fram det här tidigare har vi hört att det finns många olika förklaringar till detta. En väldigt tydlig och enkel förklaring som vi har hört har handlat om att staten skildes från kyrkan år 2000 och att vi därigenom är på lika stort avstånd till alla trossamfund. Problemet är att när församlingarna i dag vill bygga nya byggnader, nya lokaler, anförskaffa något som man ska kunna samlas i och inte bara vara hänvisad till källarlokaler, har medlen inte riktigt räckt till. I Sverige har vi inte det system som andra europeiska länder har begagnat sig av där staten kan gå in som en säkerhet när lån tas. Det har gjort att församlingarna i vissa fall har blivit hänvisade till utlandet. Från Miljöpartiets sida tycker vi att det inte är en bra lösning, för med pengar kommer ibland krav.
Det har inte visat sig stämma i de fall som har varit uppe till debatt tidigare, men vi har sett att liknande ärenden i andra europeiska länder har föranlett en hel del huvudbry. Med kraven, det kan till exempel vara att man vill att det ska vara en speciell ordförande eller församlingsledare, flyttas makten från den lokala samfundsmedlemmen till människor som inte har kunskap och koll på den svenska kontexten.
Därför, herr talman, är det viktigt att man tar itu med den diskrepans som länge har funnits på detta område och ser till att hantera frågan med en referensgrupp som kan utreda och se vad som kan göras för att komma till rätta med problemet.
Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 3 och hoppas att majoriteten har funderat igenom detta.