Herr talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande KU2 Effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner .
Sveriges kommuner och regioner har ett ansträngt läge. Det är uppenbart för alla, eftersom hela samhället har drabbats av den enorma inflationen som drivit upp till exempel löne- och pensionskostnader för den verksamhet som bedrivs. Även elpriserna ökade kraftigt som en följd av den nedstängda kärnkraften.
När resultatutjämningsreserven infördes för drygt tio år sedan var tanken just att kunna matcha vissa ökade kostnader under lågkonjunktur genom sparande i högkonjunktur, även om man då kanske inte räknat med skenande elpriser som en följd av den nedstängda kärnkraften.
Genom Sveriges Kommuner och Regioners rapporter har vi kunnat tagit del av de starka resultat som kommuner och regioner gjort under åren 2021 och 2022, dels tack vare kraftigt ökade stöd från staten för coronapandemin, dels genom att Sverigedemokraterna tillsammans med M, KD och V dessutom drev igenom extra stöd till våra kommuner och regioner mot den dåvarande S-regeringens vilja. Detta är pengar som till viss del hamnade just i resultatutjämningsreserven och som nu kan användas. Det är bra, och det var det som var tanken med det system vi har i dag.
Herr talman! Nu föreslår regeringen att resultatutjämningsreserven ska ersättas av en resultatreserv, vilket är bra, och jag instämmer till fullo i min partikamrat Victoria Tibloms anförande tidigare i debatten. Genom detta nya förslag kommer kommuner och regioner att få bättre förutsättningar att planera sitt sparande, samtidigt som resultatreserven blir något mer flexibel när det gäller hur tidigare överskott kan användas för att planera större kostnader och kommande investeringar. Det ska naturligtvis uppmuntras att kommuner och regioner till större del kan använda egna pengar för att finansiera kostnader och tänkta investeringar i stället för att låna upp pengar till ibland hög ränta.
Ett exempel på en låneskuld i Sverige finns i min hemkommun, det socialdemokratiskt styrda Gävle. Där hade kommunen i fjol en skuld på 10 miljarder kronor, det vill säga 100 000 kronor per invånare i Gävle kommun. Det är ett resultat av en snabbt växande befolkning, som en följd av den tidigare migrationspolitiken. Detta krävde i sin tur att kommunen snabbt investerade i förskolor och skolor med mera, samtidigt som skatteintäkterna inte ökade i lika hög grad eftersom människor inte kom i arbete. Varför så inte skedde är en annan debatt, och jag lämnar därför denna del nu.
Herr talman! Regeringens förslag är väl avvägt och kommer att innebära bättre förutsättningar för våra kommuner och regioner att nå en god ekonomisk hushållning, samtidigt som kommunerna och regionerna har ett fortsatt arbete att göra med strukturella förändringar, ny teknik och annat som kan bidra till att uppdragen utförs effektivt. Häri har varje kommun och region generellt stora möjligheter att bestämma hur man når dit.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.