Fru talman! Covid-19 hotar vår hälsa. Det hotar många människors jobb och enda inkomst, fru talman. Det hotar de pengar vi behöver till skola, omsorg och sjukvård både nu och framöver i vardagen och under nästa pandemi, som jag hoppas dröjer länge. Det hotar sköra människors liv. Många, många människor i vårt land saknar nu andra människor som de bryr sig om. Och över 1 000 människor saknas för alltid av sina nära.
I andra länder ser vi dessutom hur denna smitta och rädslan för smittan, fru talman, påverkar demokrati och vardagliga mänskliga rättigheter. Det handlar om rätten att gå vart vi vill utan att behöva berätta precis vart vi ska, vilken väg vi väljer och hur länge vi ska vara där.
Jag är väldigt glad över att vi inte har varit lika hårda, auktoritära och tvingande som man varit i de länderna. Jag är mycket glad över att det inte finns några tecken på att vår regering försöker smyga in beslut som inte har med saken att göra nu när människor tittar bort och är fullt upptagna med annat.
Jag är glad över att vi i första hand väljer att rekommendera människor, och i slutändan vädjar till dem, att följa de rekommendationer vi tror saktar ned smittspridningen och gör att sjukvården hinner med, så att vi skyddar de allra sköraste. Samtidigt går det inte att förhandla med ett virus. Och det kan behövas snabba och effektiva beslut som vi inte brukar behöva fatta och som vi egentligen inte vill fatta.
Fru talman! Smittskyddslagen ger i dag en möjlighet att stänga en byggnad om en person med en samhällsfarlig smitta befinner sig inne i den för att den personen inte ska komma ut och smitta andra. Men det finns ingen möjlighet att i förebyggande syfte stänga en galleria, en nattklubb, ett gym eller ett museum för att man tänker så här: När människor möts där kommer det att bli för mycket. Det kommer att bli ödesdigert för sköra människor i det här området.
Det går inte heller i dag att stänga en tågstation för att skydda ett område och skydda de sköra där. Vi vet att staten har en möjlighet att vid krig eller krigsfara ta över fordon eller till och med människors tjänster och hjälp. Men det vi kan behöva nu är till exempel en privat skönhetskliniks narkosmedel och syrgas för att rädda liv.
Allt detta är naturligtvis ingrepp i människors vardagliga frihet. Det är inget vi brukar vilja. Vi vill inte hindra människor från att mötas på ett kafé. Vi vill inte ta en företagares viktiga resurser. Men det kan bli så.
Min och Liberalernas uppfattning är att detta naturligtvis måste göras med oerhört stor försiktighet. Vi måste värna vår demokrati. Vi måste värna människors rätt att styra sitt liv och leva som de själva vill. På samma sätt måste vi dock värna de allra sköraste. Det betyder att även om besluten behöver fattas med försiktighet behöver de, när de väl ska fattas, kunna fattas snabbt.
Vi i Liberalerna ställer oss bakom detta tillfälliga bemyndigande just för att det kan behövas men också för att det är tillfälligt. Det finns hängslen och livrem när det gäller att säkra att varje beslut verkligen är befogat.
Jag yrkar också bifall till Liberalernas reservation 3 om att säkra att det vidtas en oberoende utvärdering om de här åtgärderna faktiskt behövs så att vi lär oss för framtiden och så att vi snabbt får reda på om någonting har hanterats fel här och nu.
Sammantaget bedömer vi att behovet väger tyngre än riskerna. Riskerna finns där; det kan vi inte sticka under stol med. Men vi måste tillsammans skydda dem som drabbas allra hårdast av detta virus. Sjukvården måste hinna med, och den måste finnas kvar även efteråt som en plats där man är stolt över att gå till jobbet och trött men stolt när man går hem.