Fru talman! Stora delar av vårt gemensamma samhälle fungerar och utvecklas tack vare civilsamhället, det vill säga det föreningsliv som är unikt på många sätt. Jämför vi oss med andra länder är det fantastiskt vilket föreningsliv vi har här i Sverige och Norden. Vi ser det inom idrotten, kulturen, friluftslivet, folkbildningen och trossamfunden, för att nämna några.
Här möts människor från olika delar av vårt samhälle på samma villkor. Man utvecklar och bevarar det som är viktigt för hembygden. Enskilt i den lilla föreningen kan det kännas ensamt, men gemensamt är det en enorm kraft och till stor nytta för hela vårt samhälle. Mer än 6 miljoner människor är engagerade inom civilsamhället. Det är en stor del av oss som bor i Sverige, så detta är en angelägenhet för oss.
När det gäller bidragsgivningen till civilsamhället finns det ett åttiotal regleringar och ett fyrtiotal myndigheter som administrerar detta. Det är kanske just detta som gör att det kan bli fel i bidragsgivningen. Det är därför positivt att man har tittat på detta för att rätta till de fel som finns.
I grunden bygger bidragsgivningen på tillit. Det är viktigt att bidrag ges på basis av rätt uppgifter och att pengarna används till det som man har sagt att de ska användas till. Det ska helt enkelt vara ordning och reda. Det tror jag att vi är väldigt överens om i den här kammaren. Kontroller behöver göras. Det lyfter också Riksrevisionen fram. Det är positivt. Men det får inte ske i en sådan grad att det hämmar utvecklingen eller blir för övermäktigt för föreningslivet, så att föreningen stagnerar i sin utveckling eller verksamheten försvinner.
Trots detta delar jag dock regeringens analys att bidragsgivningen ska vara effektiv och korrekt. Jag ser också fram emot att betänkandet om demokrativillkoren för bidrag till civilsamhället kommer till riksdagen. Det har vi ju väntat på ett tag.