Herr talman! Vi behandlar alltså betänkande FiU6, som behandlar en skrivelse från regeringen om AP-fondernas verksamhet. Jag hade väl kanske önskat att Miljöpartiet var här i dag, för det hade varit intressant att diskutera dessa frågor med just Miljöpartiet med tanke på debatten som pågår just nu.
Detta är ett årligt återkommande ärende och har som syfte att redovisa verksamheterna i AP-fonderna. AP-fonderna som förvaltar buffertkapitalet har som avsikt att bidra till pensionssystemet, det vill säga fungera som en buffert och fylla på i pensionssystemet om pensionsinbetalningarna inte räcker för de åtaganden som finns för utbetalningar av pensioner. Avsikten är alltså inte att AP-fondernas verksamhet ska vara en tummelplats för ambitiösa politiker att använda för diverse politiska mål och projekt. Inte heller är buffertkapitalet avsett för att förändra världen. Det innebär dock inte att det ska stå i strid med utvecklingen.
AP-fondernas verksamhet har ett tydligt uppdrag att förvalta buffertkapitalet till långsiktig nytta för pensionssystemet. Man får nog ändå säga att man lyckats relativt väl med att fungera just som pensionsbuffert - sedan 2001 har kapitalet ökat med 647 miljarder eller 5,3 procent per år. Inkomstindex, som ligger till grund för uppräkningen av pensionsåtagandet, har under samma period ökat med 3,1 procent. Detta innebär att överskottet kan sägas ha ökat kapitalet med 327 miljarder under denna period. Resultatet för fonderna har således bidragit till finansieringen av och hållbarheten i pensionssystemet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT AP-fondernas verk-samhet t.o.m. 2014
Bara under 2014 har resultatet visat på ett överskott om 147 miljarder och en kapitalisering om 127 miljarder. Det innebär att buffertkapitalet vid ingången av 2015 uppgick till 1 185 miljarder.
Skillnaden mellan överskott och kapitalisering om 20,5 miljarder av buffertkapitalets avkastning är alltså bidraget till pensionssystemet under 2014. Utan detta tillskott hade pensionsbromsen tvingats fram.
Vi har således anledning att vara tacksamma för AP-fondernas goda verksamhet. Det har inneburit att pensionärerna kunnat behålla köpkraft, och det är till nytta för oss alla. Det har varit till gagn för pensionärerna och för skattekollektivet att AP-fonderna lyckats upprätthålla en bra verksamhet och visa en god avkastning. Till stor del beror detta på en tydlig avgränsning mellan politisk styrning och självständig förvaltning med syftet bästa möjliga avkastning till långsiktig nytta för pensionssystemet.
Självklart, med tanke på AP-fondernas icke obetydliga kapital, måste förvaltningen ske föredömligt genom ansvarsfulla investeringar och ett ansvarsfullt ägande för en hållbar utveckling. Men i detta finns ingen motsättning.
Naturligtvis har avkastningen till stor del sin grund i en minst sagt gynnsam tillgångsutveckling. Massiva stimulanser, inte minst från centralbanker runt om i världen, har gynnat tillgångsvärden på till exempel fastighetsmarknader, och börsvärden har stigit kraftigt.
Med dessa förutsättningar har det möjligen förenklat en verksamhet med högt uppsatta mål på avkastning. I ljuset av detta kan möjligen kostnaden för förvaltningen diskuteras. Hade resultatet uppnåtts under andra förutsättningar med mindre gynnsamma förhållanden hade ersättningen för resultatet varit svårt att ifrågasätta. Under rådande förhållanden kan det diskuteras. Det ska dock sägas att kostnadsutvecklingen inte kan isoleras enbart till AP-fondernas verksamhet. Den är nog snarare ett utslag för hur förhållandena ser ut i ett bredare perspektiv på just denna marknad.
Det är lätt att inse att AP-fonderna har att förhålla sig till rådande förhållanden på den marknad de befinner sig i, vilket naturligtvis inte innebär att de är fria från ansvar att tillse och motverka kostnadsutvecklingen för förvaltningen utan att för den skull dränera sig helt på sitt humankapital. Det är en fråga vi sannolikt kommer att återkomma till. Det är också en fråga vi från utskottets sida haft synpunkter på under ganska lång tid. Självklart måste man inse att det inte på ett enkelt sätt låter sig göras. Men det finns förväntningar på AP-fonderna om att strategier tas fram och att kostnadsmedvetenhet råder.
Herr talman! Buffertkapitalets avkastning har i högsta grad bidragit till ett mer hållbart pensionssystem. Avsikten med AP-fondernas verksamhet har varit att bidra till en buffert som kan fylla på pensionssystemet när åtagandet blir större än inbetalningarna. AP-fonderna har sedan 2001 varit just det som avsikten var att de skulle vara, en buffert i pensionssystemet. Låt oss därför hoppas att de också fortsätter att vara just det.
Med detta, herr talman, föreslår jag att skrivelsen läggs till handlingarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 13.)