Herr talman! I det svenska arbetet med Wipo konstateras att det är endast samer som har inkluderats som ursprungs- och lokalsamhällen med traditionella livssätt, vilket innebär ett ignorerande av en mängd lokal kunskap och traditionella kulturyttringar från andra lokalsamhällen i vårt land. Det har inneburit att fjällbondekulturen inte har samma kulturella värde som samekulturen i de södra fjällen, där samer och rennäringen är sentida i förhållande till fjällbonden.
Varför anser regeringen att samekulturen har ett högre bevarandevärde på marker där samer och renägare är sentida i förhållande till fjällbonden och fjällbondekulturen? Varför erkänner ministern inte att regeringen är för enfald i stället för mångfald när det gäller kulturer längs den svenska fjällkedjan?