Herr talman! Ibland kan man fatta beslut i livet som påverkar ens familj, som att söka jobb utomlands och då ha familjen med sig. Av den anledningen är det bra att vi har ett system med internationella skolor där barn till personer som ska arbeta utomlands bland annat har möjlighet att få sin utbildning och inte förlora flera år av den kunskap som de har rätt till.
I betänkandet och i regeringens proposition bedöms att en skärpning av rätten för internationella skolor att ta ut elevavgifter för elever vilkas skolkostnad täcks av offentliga bidrag ska göras. Enligt regeringens bedömning ska avgifter endast få tas ut för rimliga merkostnader som är hänförliga till att utbildningen följer ett annat lands läroplan eller en internationell läroplan, inklusive merkostnader för ackreditering eller auktorisation och avgifter till relevanta organisationer, eller att den primära målgruppen som skolan riktar sig till inte är densamma som inom skolväsendet.
Utskottet och regeringen anser också att avgifterna bör vara skäliga med hänsyn till de kostnader som är avsedda att täcka de bidrag skolorna får och omständigheterna i övrigt. Så står det uttryckligen i betänkandet.
Att regeringen väljer att skärpa reglerna är välkommet, men jag anser inte att det är tillräckligt. För att alla ska ha samma rätt till kunskap och utbildning råder avgiftsfrihet inom det svenska skolväsendet. Det kravet bör ställas på all utbildning som anordnas på grundskole- och gymnasienivå i Sverige, även i de fall där det finns behov av att placera barn i en internationell skola. Dessa skolor ska inte vara förbehållna en välbärgad elit, vilket de tyvärr alltför ofta har varit.
Vi välkomnar såklart att alla partier varit överens om att vi ska se till att förtydliga och underlätta reglerna så att eleverna inte ska hamna i kläm. Men frågan kvarstår. Om vi i Sverige ska ha en skola där avgiftsfrihet råder, varför ska då de privata internationella skolorna enligt förslaget kunna fortsätta att ta ut avgifter?
Även om lagen som sagt skärps menar vi att det är orimligt, med tanke på den historia som funnits där vissa skolor tagit ut avgifter på 100 000 kronor, att fortsätta att ha ett system där man inte sätter någon gräns för avgifterna utan enbart säger att det ska vara rimliga och skäliga kostnader. Vad är då skäliga kostnader? Ska vi fortsätta att säga att vi i Sverige står för en skola där avgiftsfrihet råder, eller ska vi ändra i skrivningarna och säga att avgifter får förekomma om de är skäliga? Vänsterpartiets ställningstagande där är mycket tydligt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella skolor
Med anledning av det jag anfört vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation.