Fru talman! Det vi ska debattera i dag är en förstärkning av bonus-malus-systemet. Det är ett system som har för avsikt att bidra till att minska utsläppen från Sveriges transportsektor med 70 procent från 2010 års nivå till år 2030.
Sverigedemokraterna är och har alltid varit bestämda motståndare till bonus-malus-systemet och menar att det snarare borde avvecklas i sin helhet. Att regeringen genom en förstärkning av bonus-malus-systemet nu går fram med ännu hårdare regler med ökade skattekostnader för många helt vanliga hushåll och företag som inte har råd och möjlighet eller som bor och lever under förutsättningar där det inte fungerar med en elbil anser vi vara både destruktivt och kontraproduktivt.
Fru talman! Det är obegripligt att de så kallade gröna partierna i regeringen accepterar att föra fram en modell som innebär att de som har en gammal fossilbil men inte har råd med en ny elbil eller inte lever under omständigheter som gör det möjligt att ha en elbil får ett svagare incitament att byta ut sin gamla bil mot en nyare, säkrare och renare bil, om än driven med fossilt drivmedel. Detta leder till att många med en äldre bil kommer att skjuta upp investeringen i en nyare bil, vilket i förlängningen kommer att göra den fossildrivna fordonsflottan äldre och smutsigare. Detta kommer inte att bidra till de önskade utsläppsminskningarna från transportsektorn.
Enligt professionella bedömare ökar regeringen med sin politik den genomsnittliga bytestiden för fordon med flera år, till följd av de omvända effekter som uppstår i och med bonus-malus. Att bilparken kommer att bli äldre visar också den kraftigt ökade efterfrågan och prisökningarna på begagnatmarknaden. Detta har visat sig såväl hos bilhandlare som på Blocket och bilauktionssajten KVD, och den har primärt skett sedan bonus-malus-systemets införande 2018.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förstärkt och för-enklad miljöstyrning i bonus-malus-systemet
I Sverige är den genomsnittliga livslängden för personbilar i dag nära 17 år, och hela 44 procent av fordonen är äldre än så. Hade vi kunnat föryngra fordonsflottan till en genomsnittlig livslängd på elva år skulle koldioxidutsläppen minska med ungefär 400 000 ton, vilket är nära vad Sveriges inrikesflyg släpper ut under ett år.
Fru talman! Samtidigt som vi i ännu högre utsträckning ska skattesubventionera nya el- och miljöbilar sänker man också andrahandsvärdet på dessa mer än vad som hade gjorts utan subventioner. Detta leder till att exporten av begagnade miljöbonusbilar från Sverige fortfarande är stor. Under 2019 exporterades en begagnad miljöbil på var fjärde nyregistrerad sådan. Detta leder inte bara till att svenska skattebetalare ofrivilligt subventionerar koldioxidminskningar för andra länder utan också till att man fördyrar och fördröjer Sveriges utsläppsminskningar jämfört med om bilarna hade stannat kvar i Sverige under hela sin livstid.
Även tunga instanser som Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen har i rapporter oberoende av varandra utpekat bonus-malus-systemet som ineffektivt, kostsamt och orättvist fördelat mellan stad och landsbygd. Man poängterar att det är ännu en beteendestyrande skatt som riskerar att urholka statens skatteintäkter från vägtrafiken.
Så sent som i början av februari visade en undersökning att bonus-malus-systemet under de senaste två åren har gått back med mer än 650 miljoner kronor trots att regeringen har menat att systemet ska vara självfinansierande. När så bevisligen inte är fallet väljer man, märkligt nog, att gå vidare och skärpa systemet än mer.
Fru talman! Det finns ytterligare ett fundamentalt problem med regeringens politik mot bakgrund av att omställningen saktar in. Miljöpartiet och Centerpartiet har tvingat regeringen att driva en energipolitik som leder till att vi allt oftare under året ser tidpunkter med el- och effektbrist i det svenska kraftnätet. Detta ska samtidigt mötas av regeringens ambition att allt fler ska köra elbilar. Hur menar regeringen, med Miljöpartiet och Centerpartiet, att detta går ihop?
Det handlar dessutom inte enbart om att bilar ska köras på elektricitet. Hela samhället förväntas i allt högre utsträckning elektrifieras och datoriseras med den tekniska utvecklingen, samtidigt som vi läser om industrins uteblivna investeringar i södra Sverige på grund av att man inte kan garantera elförsörjningen.
Bland nyheterna i förrgår kunde vi notera en nyetablering och mångmiljardinvestering i Boden för framtagning av fossilfritt stål. Vi kan bara gratulera Boden till detta, men denna process kommer också att sluka enorma mängder elektricitet.
Tidigare har LKAB och SSAB presenterat liknande investeringar för fossilfritt stål, och bara LKAB beräknar att de kommer ha ett elbehov på 55 terawattimmar, vilket ungefär motsvarar vad kärnkraftsreaktorerna i Forsmark och Ringhals producerade tillsammans 2019. Sedan tillkommer elbehoven hos SSAB och nu också H2 Green Steel. Trots den uttalade ambitionen om att detta med betydande delar ska produceras med ny el kan vi nog vara ganska säkra på att det blir mycket lite energi kvar från vattenkraften i norr att skicka ned till södra Sverige att ladda elbilarna med.
Stabiliteten i elförsörjningen är redan hotad genom att regeringen stänger ned svenska stabila strömkällor som inte släpper ut koldioxid och tänker sig att ersätta dem med källor som dels är väderberoende och dels släpper ut mer koldioxid.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förstärkt och för-enklad miljöstyrning i bonus-malus-systemet
Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna önskar självklart också sänka utsläppen från transportsektorn. Dock tycker vi att dessa uppsatta sektorsmål blir både ineffektiva och dyra. Självfallet borde de lägst hängande frukterna plockas först. Men när det gäller elektrifiering av fordonsflottan behöver vi primärt se till att det finns tillräckligt med inhemsk fossilfri el och tillräckligt med effekt året runt att ladda svenska elbilar med. Vi behöver även se till att det finns en laddinfrastruktur i Sverige värd namnet, även vid sidan om de stora Europavägarna.
Fortfarande kommer dock förbränningsmotorn under överskådlig tid att spela en stor roll för transportsektorn i Sverige. Här behövs det mer forskningsinsatser för att utveckla inhemskt producerade biodrivmedel att fylla tankarna med.
Slutligen är bonus-malus en symbolåtgärd som primärt premierar dem som har råd att köpa dyra elbilar och som lämnar notan till dem som av olika anledningar inte kan köpa en ny elbil. Systemet bortser tyvärr även från den utsläppsminskning som vi hade kunnat åstadkomma genom en förnyelse av den fossildrivna andelen av fordonsflottan och användningen av inhemskt producerade och hållbara biodrivmedel.
Därför yrkar jag avslag på regeringens proposition och bifall till vår reservation.