Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i den här debatten, men jag hörde Maria Ferm nämna att det fanns en moderatmotion om att ge polisen möjlighet att begära ut IP-adresser även för brott med böter på straffskalan. Faktum är att det inte är en moderatmotion. Av betänkandet framgår att det är en motion av Socialdemokraterna, alltså från er sida, Maria Ferm.
Låt mig så gå in på det som jag egentligen ville tala om, nämligen att bloggar, sociala medier och Internet fundamentalt förändrat sättet vi kommunicerar med varandra på. Det är fantastiskt att se vad dessa demokrativerktyg gjort för frihetssträvare världen över. De har skapat en frihetsrevolution över hela världen där alla utan inskränkningar numera har möjlighet att göra sin röst hörd. Samtidigt har denna fantastiska utveckling medfört en rad utmaningar som vi behöver hantera.
Det är inte bara de som vill förbättra samhället som fått en ny plattform där de fritt kan uttrycka sig utan även alla de som i sin vardag mobbar, förtrycker och förtalar andra människor. I dag tar sig många större friheter på Internet än de gör i verkligheten. På senare tid har allt fler vittnat om en oroväckande utveckling när det gäller just näthatet. Och det ökar. Varje dag kränks tusentals unga människor på nätet. Hot, trakasserier och förtal är vardag. Med nätet följer mobbningen ända hem, även efter det att skolan har slutat. Det är helt oacceptabelt.
Alltför ofta leder polisanmälan av just kränkning på Internet till att förundersökningen läggs ned. Ingen gärningsman kan spåras till brottet eftersom polisen saknar befogenheter att spåra förövaren. Lagen medger inte att abonnemangsuppgifter lämnas ut för brott där straffet endast är böter. Snart ges dock polisen möjlighet att begära ut abonnemangsuppgifter även för brott med endast böter på straffskalan. Det är en konkret åtgärd och precis den reform som behövs för att de brottsbekämpande myndigheterna effektivt ska kunna spåra personerna bakom kränkningarna och hoten på Internet.
Vissa, framför allt Miljöpartiet, hävdar att yttrandefriheten därmed inskränks. I realiteten är det dock ingen skillnad när det handlar om friheten att yttra sig. Det som i verkligheten alltid varit olagligt att säga eller skriva blir det nu även på Internet, i den virtuella världen. Samtidigt får kampen mot trakasserier på Internet inte göras till en fråga enbart för oss lagstiftare. Nya lagar och regler är jätteviktiga, men det allra viktigaste är nog vårt gemensamma ansvar att respektera våra medmänniskor. Det vi inte kan acceptera på vår arbetsplats eller i hemmet ska vi heller inte acceptera på nätet. Det betyder att de regler som gäller i verkligheten också måste gälla på Internet.
Jag välkomnar att flera tongivande företag, såsom Apple och Facebook, inför etiska riktlinjer just för att kunna motverka näthatet. Många företag som har bloggavdelning hävdar att de har ett fungerande system som verkar mot näthatet, men det tycks vara mer prat än verklighet. Mer måste göras. Leverantörerna av sådana tjänster måste agera och markera att deras plattformar inte ska användas för att kränka andra människor.
När polis och åklagare snart får befogenheter att utreda nätbrott på bötesnivå är det dags att också samhället som helhet tar sitt ansvar. Det är sista utvägen för att behålla friheten och tryggheten på Internet.
I detta anförande instämde Johan Pehrson (FP).