Fru talman! Precis som Martin Luther King har jag en dröm. Jag har en dröm och en vision om att mina tvillingsöner en gång ska få uppleva Östersjön som ett friskt och välmående hav, ett hav där de inte behöver oroa sig för om de ska bli magsjuka på grund av algblomning när de badar på sommaren, ett hav där fisken mår bra och bestånden ökar, ett hav där vattnet är klart, där halterna av näringsämnen är låga och där utsläppen av gifter avtagit.
Så är det tyvärr inte i dag. I dag är de två största problemen i Östersjön, men också i Västerhavet, övergödningen och överfisket. Överfisket går att rätta till om vi snabbar oss på, men övergödningen är det sämre med. Tidvis är drygt en tredjedel av Östersjöns bottenyta i det närmaste död. Även om tillförseln av kvävande näringsämnen skulle upphöra i morgon tar det åtskilliga decennier innan havet återhämtar sig.
Stundtals fruktar forskarna för att Östersjöns ekosystem redan har bytt jämviktsläge. Det tidigare näringsfattiga havet kan ha fastnat i ett irreparabelt övergött tillstånd med växande ytor av syrefritt och fosforrikt bottenvatten.
Jag minns den blåa Östersjön när jag var grabb i Västervik som ett kristallklart, ofta isande kallt, vatten. Om jag i dag ska ta med familjen ut på en båttur för att bada tvingas vi åka runt vik efter vik för att hitta ett lämpligt ställe där vi vågar bada, ett ställe där gröten av blommande alger är tillräckligt utspädd för att barn och hundar ska kunna ta ett dopp utan att riskera sin hälsa.
Här behövs åtgärder. Att lösa havsmiljöns problem är en av de absolut viktigaste uppgifterna inom svensk miljöpolitik. Den tidigare, socialdemokratiska regeringen insåg detta på ett tidigt stadium. År 2002 tillsatte den dåvarande miljöministern en havsmiljökommission med uppdrag att sammanfatta kunskaperna om havets tillstånd. Kommissionens rapport låg till grund för 2005 års havsmiljöstrategi.
På regeringens uppdrag presenterade Naturvårdsverket en nationell aktionsplan för havsmiljön våren 2006, och ett permanent samordningsråd bestående av 16 myndigheter, bland annat Jordbruksverket, Fiskeriverket, Kustbevakningen och Sjöfartsverket, med ansvar för havsmiljön tillsattes. Ett havsmiljöråd upprättades med en bred sammansättning av yrkesfiskare, sportfiskare, representanter för kustkommuner, sjöfart och miljöorganisationer.
Den socialdemokratiska regeringen förstärkte också det internationella samarbetet mellan Östersjöländerna och drev frågan om att göra innanhavet till ett pilotområde för EU:s marina strategi. En särskild arbetsgrupp tillsattes för att effektivisera arbetet inom Helsingforskommissionens aktionsplan för Östersjön. Strategierna fanns klara, var på gång, när Sverige bytte regering.
Därefter gick tyvärr det mesta i stå. Trots att den nya statsministern i sin regeringsförklaring nämnde havsmiljön som en prioriterad fråga - han lärde sig snabbt läxan efter det nonchalanta avfärdandet av miljöfrågorna under valrörelsen - hände inte mycket. Först efter drygt ett halvår förklarade den nya miljöministern att det var dags för ett trendbrott. 450 miljoner skulle satsas på havsmiljön under hela mandatperioden. Att pengarna togs från skogen och den biologiska mångfalden talade han tyst om.
Fru talman! Vi socialdemokrater är bekymrade över regeringens ointresse för de klassiska miljöfrågorna, som till exempel vatten- och luftvård. Genom den tuffa kritiken från oppositionen, miljöorganisationer och engagerade medborgare har regeringen tvingats skapa en klimatpolitik som vi förhoppningsvis får se mer av i höstens klimatproposition. Men de traditionella miljöfrågorna, som skogen, vattnet, luften, kemikalierna med mera, är fortfarande styvmoderligt behandlade i den moderatledda regeringen.
Vi socialdemokrater tycker inte att det är nödvändigt för regeringen att uppfinna hjulet en gång till. Det räcker att ta vid där vi slutade. Det behövs inga partipolitiska trendbrott eller utspel. Det räcker med ett kontinuerligt och helst påskyndat havsmiljöarbete.
Därför vill jag i detta sammanhang uppmana regeringen att snarast ta sig an förslagen i den havsmiljöutredning som Göran Enander överlämnade i förra veckan. Utredningen tillsattes av den socialdemokratiska regeringen och ger många konkreta förslag på hur havsmiljöarbetet ska kunna förbättras och skyndas på. Jag vill nu nämna några exempel.
Det handlar om krav på certifierad utbildning i miljö och ekologi för att få licens som yrkesfiskare, om att tillsätta en vetenskaplig panel för Östersjön efter modell från FN:s klimatpanel, om att lyfta upp havsmiljöarbetet inom Helsingforskommissionen, Helcom, till statsministernivå och sist men inte minst om vårt gamla förslag om att göra Östersjön till ett pilotområde för miljöarbetet inom EU.
Fru talman! I våra reservationer räknar vi upp ytterligare en rad åtgärder som regeringen gärna får ta till sig. Några av de tidigare socialdemokratiska förslagen är också på väg att genomföras, till exempel ett nytt havsmiljöinstitut med placering i Göteborg, andra är redan i kraft, till exempel fosfatförbud i tvättmedel och skärpta regler för fartygstrafiken i Östersjön som följd av PSSA-klassningen.
Det är klokt agerat av regeringen. Det vill jag faktiskt ta tillfället i akt och säga, även om fosfatförbudet har fått en olyckligt snål begränsning. Förbudet ska självfallet inte enbart gälla tvättmedel för enskilt bruk utan också diskmedel i större verksamheter. Förbudet bör även omfatta övriga länder runt Östersjön. Näringsläckaget till Östersjön och Västerhavet är en katastrof och måste angripas från alla håll. Det måste därför kosta för jordbruksnäringen att använda handelsgödsel, det måste kosta för rederierna att släppa ut sitt avfall rakt ut i internationellt vatten, och det måste kosta för fritidshusägare att använda avlopp utan rening.
Vi vill se en noggrannare planering av djurbestånd i läckagekänsliga områden. Vi vill se åtgärder som minskar kväveutsläppen från dieselbilar. Vi vill öka kraven på rederierna när det gäller fartygens avgasutsläpp.
Skattebefrielse för landansluten el är ett tidigare socialdemokratiskt förslag som skulle förbättra luften betydligt i våra hamnstäder. Med land-ansluten el slipper fartygen nyttja sina hjälpmotorer som drivs med diesel eller tjockolja när fartygen ligger i hamn. Luftpartiklar och buller försvinner till lättnad för både människor och miljö.
Rent generellt vill vi därtill ha en översyn av de gränsvärden som i dag finns för partikelutsläpp. Enligt Naturvårdsverket tillåts alltför höga värden inom EU. Sverige måste jobba mer aktivt inom unionen för att sänka gränsvärdena för luftföroreningspartiklar.
Vi ställer oss också bakom en utvecklad handel med utsläppsrätter för fosfor och kväve och för kväve- och svaveloxider inom sjöfarten.
Fru talman! För att minska transportsektorns oljeberoende vill vi socialdemokrater införa ett drivmedelscertifikat som stimulerar användningen och produktionen av förnybara bränslen. Det ska ske genom krav på att en andel av bensinbolagens drivmedelsförsäljning ska vara förnybar. Åtgärderna för att nå målet kan göras inom företagen eller köpas av andra genom certifikaten.
Vi ställer oss också positiva till en internationell certifiering av biobränslen. Vi menar att en certifiering gör det möjligt för länder med stor konsumtion av biobränsle att ställa krav på produktionen och även få en samlad bild av biobränslets effekter på miljön.
Herr talman! Med dessa förslag till mer kraftfulla åtgärder för att bevara vår luft och rädda vårt vatten vill jag yrka bifall till reservation 1, men jag ställer mig givetvis bakom de övriga reservationer som mitt parti står bakom.
(Applåder)