Fru talman! Jag kan överraska Hans Stenberg med att delvis hålla med honom om att det är ett bekymmer från demokratisk synpunkt att riksdagen tenderar att bli ett transportkompani, oavsett vilken typ av regering som sitter. En skillnad som vi har i dag jämfört med förra perioden är att det här är en majoritetsregering. Förra perioden var det en minoritetsregering som regerade på nåder av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det ger naturligtvis ett visst ökat utrymme för en självständig riksdag att knäppa regeringen på näsan och göra tillkännagivanden.
Vi vet också dessvärre att regeringar hanterar tillkännagivanden på lite olika sätt. Vi hade i dag i trafikutskottet på förmiddagen en redovisning av riksdagsskrivelser, som det heter när riksdagen säger någonting till regeringen, från 1994 eller någonting i den stilen, som fortfarande inte var fullt ut hanterade. Så även om vi från riksdagen höjer våra röster och säger ifrån ibland är det inte alltid som det biter, till exempel på den tidigare socialdemokratiska regeringen, som lämnade efter sig ett stort antal tillkännagivanden som inte var åtgärdade till den här regeringen.
Jag skulle välkomna om vi oavsett regering kunde luckra upp den väldigt hårda blockpolitiska låsning som finns i riksdagen något. Jag tittar ibland med avund på EU-parlamentet i det avseendet, för där finns det ett betydligt större utrymme för dynamik och handlingskraft hos enskilda ledamöter. Det skulle den svenska riksdagen må bra av också.
När det gäller den andra frågan som Hans Stenberg tar upp, tömningscentraler, tyckte jag att Sten Bergheden väldigt utförligt har redovisat varför det dröjer. Jag delar otåligheten, och jag är övertygad om att många av mina kamrater i trafikutskottet på allianssidan delar otåligheten över att det här inte kommer fram som man skulle önska. Men det är också i hög grad ett storstadsproblem. Jag får återkomma i nästa replik till detta.