Herr talman! Magdalena Andersson sa i sitt första anförande att vi befinner oss i ett sämre utgångsläge än vi hade behövt göra. Jag håller naturligtvis med om det. Under de år som Magdalena Andersson hade ansvar för statens budget förde hon Sverige till randen av en systemkollaps. Canceroperationer fick ställas in, och sjukförsäkringen och assistansersättningen försämrades. Det hon prioriterade – vid sidan av massinvandring, skyhögt bistånd och menlösa klimatinsatser, som rabatterade elcyklar – var att slopa värnskatten för dem som tjänar allra mest.
Min fråga, herr talman, tror jag att det är fler än jag som ställer sig. Är det inte ganska magstarkt att med det bagaget stå och peka finger åt dem som nu försöker städa upp efter detta totala kaos?
(Applåder)