Fru talman! Jag vill kommentera en del av det som har sagts här, även om det är ganska mycket.
Det har talats om vård efter behov. Det ligger fast och gäller. Det kan aldrig någon region abdikera från eller strunta i oavsett vad man väljer för driftsform för verksamheten. Vård efter behov är grunden för svensk hälso- och sjukvård. Det kommer vi inte ifrån.
Dessutom fastställer hälso- och sjukvårdslagen i 4 kap. 1 § att offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet ska vara organiserad så att den främjar kostnadseffektivitet. Så är det också.
Fru talman! Jag blir inte riktigt klok på oron här. Å ena sidan slås det fast i interpellationen att det är dyrt, att man inte har någon personal och att det blir dåligt för patienterna. Å andra sidan finns oro för att det ska utgöra ett skyltfönster och att resten av Sverige ska ta efter.
Fru talman! Jag undrar hur ledamöterna ser på landets regionpolitiker om man befarar att alla regionpolitiker ska ta efter ett riktigt dåligt exempel som är dyrt, utan personal och som inte ger patienterna vård. Det speglar oroväckande låga förväntningar på våra regionpolitiker. Om detta inte faller väl ut har jag svårt att se att det är ett exempel som skulle tas vidare.
När det gäller den demokratiska insynen är det fullmäktige som utser styrelseledamöter i regionala bolag. Det är fullmäktige som fastställer ändamålet med verksamheten och som ska ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller av annan större vikt innan de fattas. Det finns en demokratisk insyn i ett kommunalt eller regionalt bolag.
När det gäller vad regeringen gör kan jag upprepa att vi skjuter till flera miljarder och har gjort det under varje år för att stärka den nära vården och omställningen till god och nära vård. Vi skärper också omställningen genom ny lagstiftning och tar nästa steg för en god och nära vård där det blir ännu tydligare att regioner och kommuner ska samverka för att säkra den goda och nära vården.