Herr talman! På flera punkter uppfattar jag att Parisa Liljestrand har ett genuint engagemang för de här frågorna. Jag tror också att det är viktigt att säga ifrån.
Om man å ena sidan säger ifrån och å andra sidan fortsätter att ge väldigt tunga förtroendeuppdrag och fortsätter att upprätthålla en maktplattform för dem som faktiskt ägnar sig åt den här verksamheten, som vi är överens om hotar demokratin, blir det dubbla budskap. Det blir ord å ena sidan och en handling som ändå accepterar och där status quo får fortsätta å andra sidan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag vill använda den sista minuten av min talartid till att läsa upp några av de vittnesmål som har publicerats i uppropet.
Jag citerar: "Jag minns hur jag skrattade åt det första hotet som kom. Det var så banalt, sådana uppenbara lögner. Det var fem individer/organisationer som under nio månaders tid skrev ihop 'artiklar' med lögner, flera om dagen. Varje artikel följdes av hot och trakasserier från deras följare. Telefonen ringde oavbrutet, mejl fylldes på, alla sociala medier-konton blev saboterade. Det var egentligen inte innehållet som tröttade ut mig, utan mängden ... Efter ett par månader kom ett mordhot som var så kallt och obehagligt formulerat att jag blev rädd på riktigt, och efter det var det svårt att sluta vara rädd. Som om något hade skiftat inombords."
Ett annat citat: "Hatet som väller in gör att jag känner mig konstant förföljd av ondska. Blir tystare och tystare. Tvekar för varje text eller framträdande. Det är som ett berg att stiga över. Orkar jag verkligen all skit igen?"