Fru talman! Näringsutskottet debatterar i dag betänkandet Vissa elmarknadsfrågor . I denna debatt passar det sig väl att uppehålla sig vid leveranssäkerheten i vårt svenska kraftsystem då vintern gör sig som bäst påmind och då behovet av effekt också är som störst.
Sverigedemokraterna har i det här betänkandet, precis som tidigare år, förslag om att fasa ut elcertifikatssystemet i syfte att öka de marknadsekonomiska mekanismerna och minska den politiska styrningen av elmarknaden. Till följd av den förda energipolitiken krävs nu enorma investeringar i elnäten eftersom ny subventionerad produktionskapacitet trycks in i det svenska kraftsystemet. Samtidigt behövs givetvis reinvesteringar också, vilka har börjat att nå en mer normaliserad nivå. Men närmare hälften av de 45 miljarder kronor som kommer att behöva investeras i de svenska stamnäten de kommande tio åren har sin grund i behov utifrån systemförstärkningar och marknadsintegration.
Detta frestar på Svenska kraftnäts finansiella nyckeltal ordentligt, och skuldsättningen eskalerar allt snabbare. För att kunna finansiera den kraftigt ökade investeringstakten räknar man med att avgiftsuttaget för effektavgiften kommer att behöva dubblas under samma period.
Svenska kraftnät har i sin systemutvecklingsplan lämnat en kortare kommentar om sin egen finansiella ställning sett till det investeringsbehov som föreligger: De finansiella nyckeltalen skulle för ett privat företag indikera en osund finansiell ställning, och det skulle bli svårt och kostsamt för verket att finansiera investeringarna om inte Svenska kraftnät vore en del av staten och kan låna från Riksgälden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa elmarknads-frågor
Det ironiska i det hela är den genuina avsaknaden av ekonomiska incitament i flera led. Den förda energipolitiken skapar ett behov av nätförstärkningar på grund av den subventionsdrivna utbyggnaden av produktionskapacitet - för att kunna exportera produktion till ett pris som ligger långt under den verkliga produktionskostnaden till andra länder. Det är något som i längden inte är hållbart.
Fru talman! Kraftbalansen i Sverige har under lång tid varit stark. Det har den varit endast tack vare den storskaliga utbyggnaden av vattenkraften och senare även satsningen på kärnkraft. Det är något som har bidragit till att Sverige, som en av få nationer, inte är beroende av fossilbaserad kraftproduktion.
Trots detta lyfter flera partier i kammaren upp behovet av en energiomställning för svenskt vidkommande, i likhet med vad som diskuteras på europeisk och global nivå. Men Sveriges kraftsystem behöver ingen energiomställning. Vi har redan ett kraftsystem som präglas av hög kapacitetsfaktor, obefintliga utsläpp av växthusgaser och en god leveranssäkerhet. Det är däremot förståeligt om man på global och europeisk nivå har energiomställning på agendan eftersom kraftförsörjningen där uteslutande är fossilbaserad. Men en energiomställning i Sverige kommer i stället att innebära att vi generellt sett får en lägre kapacitetsfaktor, ökade utsläpp av växthusgaser från det svenska kraftsystemet och minskad leveranssäkerhet.
För Sverigedemokraterna är det ofattbart med vilken kraft och fart man försöker fördärva något som har tjänat Sverige och vår industri så väl under så pass lång tid.
Fru talman! Som bekant har Sverige numera negativ kraftbalans för det man kallar en tioårsvinter. Enligt den kraftbalansberäkning som Svenska kraftnät utför inför varje vinter kommer vi de närmaste åren att få negativ kraftbalans även för en normalvinter. Det kan vara första gången någonsin som vi hamnar i den situationen. Det här går i ett ökande tempo, och politiken har bidragit till att det hela tiden skruvas upp.
Återknyter man även detta till Svenska kraftnäts systemutvecklingsplan ser man att det lyfts flera varnande fingrar på denna expertmyndighet vad gäller leveranssäkerheten.
För elområde SE3 och SE4 i södra Sverige gör man bedömningen att när kärnkraften är utfasad 2040, vilket var målet för de partier som ingick i Energikommissionen och hade en gemensam överenskommelse, kommer antalet timmar med effektbrist att uppgå till i genomsnitt 400 per år. Även för extrema väderår, framför allt torrår, visar scenariot att ett betydligt högre antal timmar med effektbrist kommer att föreligga.
Vi talar alltså om i genomsnitt närmare en halv månad om året då hushållens och industrins möjligheter kommer att begränsas av vädrets makter. Det här ska vara ett scenario för framtiden. För mig känns det mer som en tillbakablick mot de förutsättningar man hade i Sverige under 1800talet, då man fick hålla igen och förlita sig på vädrets makter för att kunna utveckla ekonomin.
Det är uppenbart att det borde läggas större energi på att få fram effekt när vi efterfrågar den och inte tvärtom. Det behövs insatser för att säkerställa att vårt kraftsystem även i framtiden kännetecknas av samma höga elkvalitet och goda driftssäkerhet som i dag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa elmarknads-frågor
Vi vill därför se att ett mål för leveranssäkerheten fastslås som den förda energipolitiken ska sträva efter att uppnå, något som borde vara mer relevant än ett mål för det svenska kraftsystemets sammansättning.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 4 i betänkandet.