Fru talman! Jag vill också säga att jag hyser stor förståelse för Gabriel Romanus poäng. Han pekar på vikten av ett folkhälsoarbete i detta avseende. Men det görs med de medel som satsas, inte på folkhälsoarbete, utan på politisk kampanj och opinionsbildning för att tala om varför alkoholmonopolet är bra. De resurserna tas från de insatser som annars skulle kunna göras för att informera just om vikten av folkhälsomedvetande och medvetenhet om alkoholens skador. Men därifrån tas resurser för att i stället i stora påkostade dyra annonser i svenska dagstidningar och till och med i Financial Times av alla tidningar tala om varför just alkoholmonopolet är bra och varför Sverige behöver just den politik som värnar alkoholmonopolet. Där ligger ingen information om alkoholens skadeverkningar, som jag tycker det är viktigt att satsa på. Vi ska ha god information och goda resurser för det arbetet. I stället väljer man att lägga pengar på att tala om varför alkoholmonopolet är viktigt. Det är felaktigt, det är demokratiskt ofördelaktigt. Sedan kallar man mig oseriös.
Jag lyssnade på Bengt Göransson, en stor demokratidebattör inom socialdemokratin, ordförande i Demokratiutredningen. Han kallar detta för ett allvarligt problem. Statliga bolag och statliga myndigheter tar över de uppgifter som tidigare var politikernas uppgifter. Det gäller att stå för den politik man tycker är bra, att argumentera för den, att driva opinion, att mötas i samtal och debatter. Men nu sköts det uppdraget och de kampanjerna av statliga bolag, ibland också av statliga myndigheter.
Jag tror att du ser de principiella problem som finns. Ser du inga gränser, Thomas Östros, för den statliga politiska opinionsbildningen?