Herr talman! Jag tackar ledamoten Niels Paarup-Petersen för inlägget. Det stora problemet är att det finns en arbetsmarknad som är i stort behov av arbetskraft och att det finns för många personer som skulle kunna komma i arbete men inte gör det. Frågan som man måste ställa sig är: Hur får man de människorna i arbete?
När det gäller gymnasieskolan, som är det vi debatterar nu, är ett stort problem de elever som inte får gymnasiebehörighet och inte kommer in på en gymnasieskola. Jag tror att man behöver fånga upp den gruppen och ställa sig frågan vad vi kan göra för dem som går på IM-programmet och harvar på år efter år men aldrig riktigt kommer in på gymnasiet. Hur kan vi tillsammans med branschen hitta ett spår, så att också de kan komma ut på arbetsmarknaden och lära sig det nödvändiga som man behöver för att arbeta, få anställning och få den gemenskap som ett arbete innebär?
Försöket med branschskolorna visade sig ha både positiva och negativa delar när det utvärderades. Vissa utbildningar fungerade bra, andra mindre bra. Det finns olika förklaringar till det. Men det är inte säkert att just den modellen i den formen är det som är vägen framåt. Det är detta som regeringen mycket noga tittar på nu - hur kan vi skapa vägar in? Alla behöver inte läsa in högskolebehörighet. Alla kanske inte ens behöver ha gymnasiebehörighet. Men alla som vill komma ut på arbetsmarknaden ska få vara med och bidra för att mätta arbetsmarknadens behov. Det arbetet ser jag fram emot att debattera vidare här i kammaren.