Herr talman! Lika glad som Annika Hirvonen Falk är, lika sorgsen är jag denna sorgens dag i Sveriges riksdag. Säkert är också många av dina partikamrater, som tidigt drev på för vårdnadsbidraget, ganska ledsna en sådan här dag. Om du ser till ditt parti kommer du att finna att det fanns en stark kraft för denna valfrihet där. Men det är nya tider nu. Man talar om 2015 som om allt nu ska förändras och att alla gamla värden inte är så viktiga längre.
Du talar om kvinnors valfrihet att tjäna 3 000 kronor, och du talar om fattigdom. Jag måste säga att jag inte får ihop det. Man väljer ju inte vårdnadsbidrag av skälet att man går ned i något slags fattigdomsfälla. Det är ett val man gör, och det valet handlar inte om 3 000 kronor. Det handlar om att vara mer tillsammans med sina barn. Det är detta det handlar om, och det är det som är själva valet. Det är ett val som handlar om egenmakt - att jag själv och vi själva som föräldrar bestämmer hur vi vill ha det. Jag tror att det här med fattigdomsfälla är väldigt långt borta. Vi talade förut om olika planeter, men jag tycker att detta verkar vara långt fjärran från verkligheten.
Jag har en fråga till dig. Jag ska läsa lite ur det mejl som jag läste ur förut. Det är en kvinna som skriver: Vad är det för fel med att vara hemma och själv gå på babysim med sitt barn? Man kan gå på babyrytmik, barnrytmik, öppna förskolan, biblioteket och lekplatsen.
Ja, vad är det för fel, Annika Hirvonen Falk, med att ta sig an sina barn under en något längre tid än föräldraledigheten?