Fru talman! Jag kanske var slarvig, för jag kommer inte ihåg den första delen av frågan. Jag kommer däremot ihåg den andra delen, som gäller just dimensionering. Det är väldigt tydligt att vi tycker att detta är positivt, och det är därför vi har lagt fram en dimensioneringsprincip i skollagen. Vi behöver tillsammans se till att vi dimensionerar utbildningarna bättre både på nationell nivå och på lokal nivå – det är därför vi tar fram regionala planeringsunderlag.
När det gäller detta har vi ett jobb att göra tillsammans som samhälle. Vi behöver göra det via statlig nivå, regional nivå och kommunal nivå. Jag har ganska ofta diskussioner med både socialdemokrater och andra partiers företrädare om skolfrågor. Vi pratar om just dimensionering både utifrån förstahandsval, yrkeskategori och liknande och utifrån individens val och arbetsmarknadens val. Vi ser att vi behöver göra justeringar.
Vi behöver se att det faktiskt finns yrken där det är skriande brist. Precis som jag sa i mitt inledningsanförande är yrkesprogram i dag inga dåliga program. De är väldigt bra program att läsa.
Det blev tyvärr en negativ stämpel när man tog bort högskolebehörigheten, för det gav ett signalvärde till föräldrar och elever om att en sådan skola stänger dörrar. I stället öppnar vi nu en möjlighet genom att ha högskolebehörighet igen. Skillnaden mot hur det har varit tidigare är att man kan välja bort den, men det ger ändå signalen att det är ett lika bra program som alla andra nationella program på gymnasieskolan.
Dimensionering och att vi planerar kommer att vara viktigt. Det är därför vi behöver fler än en kommun som samverkar för att kunna skapa utrymme att ha klasser. Annars blir det lite som i mitt hemlän, där man pausar eller stänger en vård- och omsorgsutbildning på grund av att det finns för få sökande i en kommun med kanske 18 000–19 000 invånare.
(Applåder)