Fru ålderspresident! Det är givetvis väldigt bra att Fredrik Olovsson och hela socialdemokratin på ett tydligt och konsekvent sätt har tagit på sig skulden för 90-talskrisen: hur den uppkom, hur den drabbade Sverige och hur den politik man bedrev på 70- och 80-talet ledde fram till att en halv miljon människor förlorade jobbet. Att socialdemokratin så tydligt och noggrant har redovisat exakt hur man bär skulden för detta är givetvis viktigt för att man inte ska återfalla i samma typ av problem igen. För det förtjänar givetvis Fredrik Olovsson och hela socialdemokratin beröm. Misstag kan begås, och de ska inte upprepas.
Fru ålderspresident! Det är just på temat att upprepa misstag som jag, många med mig och svenska samhället är oroade. Vi ser nu att vi har en högkonjunktur. Trots högkonjunktur har vi hög arbetslöshet, och trots högkonjunktur har vi låg motståndskraft i svensk ekonomi. Regeringen sparar ungefär bara en tredjedel av det som i stort sett samtliga expertmyndigheter bedömer vore i linje med att följa det finanspolitiska ramverket. Det är en grav misskötsel av svenska offentliga finanser i detta läge.
Detta för mig till min fråga till dig, Fredrik Olovsson. Hur ser du egentligen på regeringens väldigt raljanta svar till IMF när den lyfter det som kanske är svensk ekonomis främsta problem, nämligen bostadsmarknaden? Där beskriver IMF mycket ingående och noggrant de problem som finns och hur det leder till ökade risker, ökad instabilitet och ökade obalanser i ekonomin. IMF pekar tydligt på att hyresmarknaden inte fungerar.
Jag kan tänka mig att Fredrik Olovsson som finansutskottets ordförande kan ha en något oberoende roll gentemot regeringen och kanske kan ge en bild av varför regeringen är så passiv gentemot denna mycket allvarliga kritik.