Fru talman! Vi debatterar nu socialförsäkringsutskottets betänkande Ekonomisk familjepolitik . Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6 gällande kvoterad föräldraförsäkring, men vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer.
Det är dags att svensk familjepolitik åter fokuserar på det som den är avsedd för: att underlätta och stödja familjer. Vi ska inte försvåra och sätta käppar i hjulen, som en del partier i denna kammare har en tendens att göra.
Sverigedemokraterna har tidigt haft barnets bästa i fokus och utgår alltid från det. Vi har i betänkandet en rad goda förslag som just förbättrar och öppnar för flexibilitet så att varje unik familj ges bästa förmåga att få ihop sin vardag.
Vad jag vill lyfta fram lite extra är något som dessutom är väldigt kvinnovänligt - och något som vår feministiska regering säger nej till. Det handlar om att ge alla gravida kvinnor rätt till tio dagars graviditetspeng som fritt kan tas ut en månad före beräknad förlossning.
Vi vet, inte minst jag själv, att den sista tiden i graviditeten är både tung och arbetsam, särskilt i kombination med en heltidstjänst. Samtidigt har man allt som oftast en inre stress och en önskan att förbereda dels sig själv, dels sitt hem så att familjen får en harmonisk start tillsammans med sin bebis. Det är såklart individuellt hur graviditeten tar sig uttryck. Men vår ambition är att stärka möjligheten till förberedelse, då vi vet att lugn och harmoni ger goda förutsättningar för både mamman och det väntade barnet.
Dessa tio dagar menar vi ska ges oavsett om man har besvär eller ej. Parallellt med detta vill vi även göra det lättare för gravida att få den graviditetspenning beviljad som finns i dag men som är ganska svår att få, vilket leder till att kvinnor arbetar långt in i sin graviditet eller tar ut föräldraledighetsdagar för att få lite andrum. Det tycker vi är synd, det är egentligen meningen att dessa dagar ska tas ut efter det att barnet är fött.
Sverigedemokraterna vill, som ni alla vet, helt avkvotera föräldraförsäkringen. Kvoteringen är någonting som Socialdemokraterna krampaktigt håller fast vid och nu även driver på EU-nivå. Det är inget annat än arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket i sig är ett viktigt område, men de hör egentligen inte riktigt hemma i familjepolitiken. Vi menar att kvoterade dagar inte utgår från familjens bästa utan försvårar och begränsar familjers vardagsliv. Vi politiker måste sluta lägga oss i hur familjer planerar sitt familjepussel. Vi måste i stället börja sända signaler till mammor, och pappor också för den delen, att det är helt okej att vara hemma med sina barn. Det är inte fult att vara föräldraledig.
Jag får ofta höra hur trötta och utarbetade mammor är. Jag pratade med en förskolefröken häromdagen som sa följande: "Jag ser så många stressade och utslitna småbarnsföräldrar som rasar en efter en. Vi har små bebisar här som inte ens hunnit lära sig att gå, som lämnas här på avdelningen hela veckor från morgon till kväll och som är här i alldeles för stora barngrupper."
Detta kan omöjligen vara rätt väg att gå. Föräldrar, främst mammor, ska göra karriär, ha egentid och sina fritidsaktiviteter och ha det perfekta hemmet - man ska vara komplett, helt enkelt. Det är någonting som är helt omöjligt och som lätt leder till att man går in i den omtalade väggen - på tal om den ökade psykiska ohälsan.
Vi från politiskt håll måste i stället börja uppmuntra alla till att njuta av småbarnsåren, vilket de flesta innerst inne längtar efter att få göra och vill mest av allt. Här vill vi skapa ekonomiska förutsättningar, till exempel genom att barnomsorgspengen ska kunna beviljas till föräldrar med barn mellan ett och tre år för att de ska kunna vara hemma längre och ansvara för omsorgen i hemmet.
Sverige har i grunden en generös familjepolitik, men regeringens retorik om att det är kvinnofientligt och en kvinnofälla att vara hemma med sina barn stressar snarare upp våra mammor till att så fort som möjligt återgå till arbete för att, som det förväntas av oss, passa in i den mall som uppmålas.
Socialdemokrater, hur kan ni anse det vara en kvinnofälla att vara hemma med sina barn under småbarnsåren? Det förstår inte jag.
Fru talman! Givetvis vill jag och Sverigedemokraterna understryka och poängtera att vi ser det som både viktigt och självklart att båda föräldrarna gemensamt tar ansvar för sina barn, inte bara under småbarnsåren utan tills de når vuxen ålder - om inte livet ut, såklart.
Uttag av föräldraförsäkring innebär såklart en lägre inkomst, och de ekonomiska förutsättningarna spelar ofta en stor roll när föräldrar fördelar sina dagar sinsemellan. För att det ska spela lite mindre roll rent ekonomiskt menar vi att det finns andra vägar att gå än att kvotera.
Fru talman! Exempelvis vill vi öka ersättningen från 80 procent av lönen till 85 procent. Vi vill höja inkomsttaket från tio till tolv prisbasbelopp, vilket gör att de med högre inkomst inte förlorar lika mycket på att vara hemma. Ofta är det nog så att man anpassar sin vardag utifrån den inkomst man har. Det kan innebära att det blir en stor ekonomisk utmaning beroende på vem av föräldrarna som tar ut ledighet, speciellt om inkomsterna skiljer sig markant åt. Det kan i sin tur leda till att den familjen helt enkelt inte kan ta ut alla föräldradagar, vilket inte är något annat än en förlust för familjen.
I dag har papporna ingen laglig rätt till ledighet för mödravårdsbesök utan får hoppas på att arbetsgivaren är förstående. Det är säkerligen inte ett problem allt som oftast, men det beslutet menar vi ska ligga på föräldern och inte på arbetsgivaren. För oss är det självklart att båda föräldrarna är med då graviditeten bekräftas och likaså på de första ultraljuden. Därför föreslår vi en sådan lagändring. Det är väl jämställdhet om något.
Fru talman och kära kollegor i utskottet! Vi ser i betänkandet att även andra partier har liknande ambitioner. Låt oss tillsammans få en familjepolitik med barnets bästa i fokus där varje unik familj kan forma sitt livspussel utan politiker i vardagsrumssoffan. Vi ska skapa möjligheter och flexibilitet, inte tvärtom.
(Applåder)
(forts. § 6)