Fru talman! Jag tror absolut inte att det handlar om en generationsfråga. Det handlar om hur väl man är insatt i de här organisationerna. Det var därför jag tyckte att man i större utsträckning skulle gå ut och prata med organisationerna, lära känna dem och se vilken verksamhet det är.
Om det är någonting de har gjort är det att de har tagit tag i en mängd olika saker. Det handlar om bekymmer som människor ser runt omkring sig. De stöttar varandra i en integrationsprocess och i att bli delaktiga i samhället utifrån att de har gemensamma intressen och delar en viss bakgrund.
Det är precis som att vi ger pengar till separatistiska kvinnoorganisationer inom kvinnojourerna. Det är en organisering utifrån gemensamma intressen. Det handlar till stor del om integration.
Det är därför jag säger att ni inte kan peka ut de etniska organisationerna som boven i det här dramat. Det är en långsiktig politisk fråga som handlar om hur vi ska ha det med integrationen och varför människor lever segregerade i Sverige. Där kan man inte peka ut de här organisationerna som den felaktiga länken utan att ta ett politiskt ansvar.
Som jag nämnde i mitt anförande är det Reinfeldtregeringens regelverk och de integrationspolitiska mål som Moderaterna har stått för väldigt länge som är grunden för bidraget och integrationsarbetet.
Här menar jag att det verkar som att man inte längre ställer upp på de premisser som man själv har varit med och beslutat om. Det är en förskjutning i Moderaternas politik. Om det handlar om en ideologisk förändring i grunden eller om att man vill nå en viss väljargrupp låter jag var osagt.
Jag är djupt besviken på den utvecklingen i samhället. Jag tycker att vi behöver prata om invandrare och deras organisationer på ett helt annat sätt.