Fru talman! Tack, Penilla, för ditt anförande! Jag reagerade när du talade om att leka affär. Du ska få ett exempel där du får berätta om du tycker, som jag, att det är som att leka affär.
När apoteksverksamheten avreglerades dök det upp apotek lite varstans. Man kan titta på vad som har hänt. Att distribuera läkemedel, som var statens uppgift, har blivit dyrare. Och vi har apotek runt varje hörn här i Stockholm. Men tror du att de som bedriver apotek, vars kunder finns nära och som har bra marknadsandelar, skulle öppna ett apotek uppe i mina hemtrakter, till exempel?
Det här är något som man kan kalla, som du sa, att leka affär - leka affär med samhällets pengar där det inte hade behövts avreglering.
Jag har en fråga till. Vi var båda på ett seminarium i morse om gruvverksamheter. Om staten inte hade varit ägare till LKAB när krisen kom 1982-1983 och staten pungade ut med i den tidens pengar ungefär en och en halv miljard, tror du att man i början av 80-talet hade hittat de pengarna om privata aktörer hade ägt LKAB? Det såg inte ljust ut. Och tror du att de privata ägarna, om gruvan över huvud taget hade överlevt, skulle ha flyttat staden Kiruna, som man gör i dag?