Fru talman! Den berömda lobbyn var lobbyn i det
engelska parlamentet där parlamentsledamöterna tog
emot folket. Det var ett viktigt led i parlamentaris-
men, det har spritt sig, och det har delvis professiona-
liserats. Lobbying har kommit för att stanna i alla
delar av världen, inte minst här hemma i Sverige. Vi
har sådana fenomen som Stora lobbydagen, och vi har
den stora tävlingen om årets lobbyist i Sverige.
Det här med lobbying är viktigt. Det är viktigt för
oss som politiker att vara välinformerade och känna
till människors problem så att vi kan finna och presen-
tera lösningar för dessa problem, och det är viktigt att
vi tillförs intryck utifrån. Lobbyismen är i grunden
någonting positivt och värdefullt. Efterhand har det
blivit organisationer som har tagit på sig att föra fram
synpunkterna och som har gjort sig till tolk för olika
åsikter. Ola Ullsten kallade dem en gång i tiden för
kravmaskiner, därför att en del av dem försöker föra
fram egna särintressen till att bli allmänna riksintres-
sen.
Detta är en verksamhet som i sig är legitim, och
det finns många som är duktiga på det. LRF lyckades
t.ex. utomordentligt skickligt att slå ut naturgasen till
förmån för rapsdieseln. Tidningen Journalisten har
skildrat hur man gjorde det på ett väldigt elegant sätt.
Diabetesförbundet har också varit mycket framgångs-
rikt. Diabetiker har lyckats bli de enda patienter som
har fria läkemedel även i framtiden.
Vi har efterhand fått lobbyföretag. De kom först i
USA med McLoughlin. Sedan har vi fått dem i EU.
Här i Sverige har vi nu åtminstone 17 lobbyföretag.
CARTA är väl det största, som har flest anslutna
börsföretag, och som också det minst kända. Kreab,
RINFO och JKL är några andra mycket duktiga lob-
byföretag som bedriver verksamhet här i landet. De
försöker påverka lagstiftare, riksdagsmän, både direkt
och indirekt via medierna och journalister.
Utskottet hänvisar i behandlingen motionens syn-
punkter till den förvaltningspolitiska kommissionen,
vilket bekymrar mig en del. Vad jag är ute efter är
inte lobbyism gentemot myndigheter eller statsför-
valtning utan mot den lagstiftande församlingen,
nämligen riksdagen. DN har nyligen gjort en bred
beskrivning av hur lobbyverksamheten sker. Man har
bl.a. beskrivit situationen när SJ via ett lobbyföretag,
Naturvårdsverket och ett antal kända politiker här i
riksdagen bedrev en våldsam kampanj mot Volvos
lobbyister, en kampanj där striden så småningom
slutade i höjda bilkostnader för alla svenskar.
Vad är problemet när det gäller lobbyismen? Vad
som är bra med lobbyism är att vi får information,
meningsutbyte och uppvaktningar. Det är alldeles
utmärkt så länge det sker med öppna kort från organi-
sationer och professionella företrädare. Bekymret är
när det blir fel i informationen, vi blir lurade och vi
blir påverkade på ett dolt sätt utan att vi vet vem av-
sändaren för åsikterna egentligen är. Själv har jag
många gånger fångat upp idéer från lobbyister och
drivit frågor. Men har aldrig svalt färdiga synpunkter.
Denna vaksamhet mot varifrån man får sina intryck
och sin påverkan är viktig.
Då undrar man: Hur gör andra? Om man tittar på
USA, där lobbyismen blommade upp först, har man
där en registrering av sina lobbyister. Man spelar med
öppna kort. Man vet som politiker vem man möter
och vem som denne man möter representerar. Lobby-
isterna har också en ansvar för att den information
som de ger är korrekt. Man har också ett korrektions-
instrument, eftersom man kan avstänga de registrera-
de lobbyisterna från fortsatt verksamhet om de bryter
mot exempelvis kravet på korrekt information.
Fru talman! Lobbyismen är här. Jag tror att det är
dags att lyfta fram den i ljuset, göra något bra av den
och ge den klara spelregler. Lobbyismen är och har
alltid varit en viktig del i det politiska beslutsfattan-
det. Om vi hanterar den rätt kan vi ha mycket stor
nytta av den.