Fru talman! Att Sverige är en betrodd och långvarig partner hoppas jag att alla som är intresserade av svensk arbetsrätt och arbetsrättshistoria har god kännedom om. En av initiativtagarna till ILO och en av de ledande personerna när ILO grundades en gång i tiden var den första socialdemokratiska statsministern Hjalmar Branting. Han var en flitig besökare på ILO:s konferenser i Genève och lade stor vikt vid arbetet i ILO.
Både i sitt interpellationssvar och i sitt andra inlägg fokuserade statsrådet en del på ILO:s ekonomi och det svenska bidraget till ILO och sa att regeringen ser positivt på att ILO genomför reformer för att anpassa verksamheten utifrån rådande omständigheter och finansieringsläge, med ett särskilt fokus på organisationens kärnmandat. Jag vet inte hur man ska tolka det. Jag vet inte om statsrådet menar att ILO ska smalnas av och fokusera på annat än man gör i dag eller om han menar att ILO arbetar med rätt saker. Det är svårt att veta vilken roll regeringen tycker att ILO ska spela i framtiden. Det kan vara så att jag övertolkar och att statsrådet menar att ILO utför ett gott arbete och att man ska ha samma uppgifter i framtiden. Men om statsrådet säger något annat mellan raderna ser jag fram emot att statsrådet utvecklar det.
Statsrådet uttryckte själv att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge. Det är bra att det kom en proposition om att godkänna dessa två konventioner, även om det tog sin tid. Men vi behöver inte älta det mer. Nu är den på plats, och det är positivt.
Jag bad också ministern att utveckla hur man har avancerat när det gäller den svenska arbetsmarknadsmodellens och den svenska arbetsmarknadens intressen under mandatperioden. Det vore välkommet att höra lite mer om det.
Men framför allt ber jag ministern att utveckla varför han i sina inlägg lade så mycket fokus på de ekonomiska aspekterna av ILO snarare än hur man kan avancera sina politiska intressen i ILO.