Herr talman! Att reformera stödet till personer som har funktionsnedsättning är synnerligen viktigt att göra. Världen förändras, och förhållandena förändras i vårt samhälle. Då måste man uppdatera och modernisera även den delen av vårt sociala nätverk.
En av de punkter som jag och Centerpartiet speciellt vill peka på är självklart den som möjliggör att föräldrar eller likvärdiga ska kunna dela den ersättning som man får när man har ett barn eller en ung person som har en funktionsnedsättning som berättigar till en sådan. Som vi har hört här tidigare betyder detta att det inte alltid, som det näst intill är nu, blir mammorna som tar ut ersättningen. Utöver att man kan dela ersättningen mellan parterna ska man nu kunna jobba deltid. Det är oerhört viktigt, för vi vill att båda könen ska ha samma möjligheter på arbetsmarknaden.
Merkostnadsersättningen, som ska ersätta det som i dag kallas handikappersättning, är jättesvår att fastställa. Alla som på ett eller annat sätt har kommit i kontakt med detta vet hur detaljerat man måste fylla i dessa blanketter om man vill ha dagens handikappersättning.
I en rapport från ISF framgår ganska tydligt hur osäkert det är vem som ska beviljas dagens handikappersättning. ISF säger och skriver att det bygger på en skälighetsbedömning, och den som ska bedöma skäligheten är handläggaren på Försäkringskassan. Det är alltså upp till denna person att tolka att det man uppger är skäligt. Då förstår vi hur olika bedömningarna blir. Detta är sannerligen inte likabehandling och rättvist.
Med det förslag man nu har blir inte tydligheten större, men man har sagt att det ska följas upp och ses över speciellt. Det hoppas vi verkligen att man ska göra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Reformerade stöd till personer med funktionsnedsättning
Mot denna bakgrund och med vetskap om hur det fungerar i dag finns det all anledning att speciellt uppmärksamma den motion som vi i Alliansen har väckt och som här i dag förmodas få majoritet.
Motionen handlar om att de som är blinda och döva ska få behålla sin schablonersättning. Det finns inte olika nivåer på att vara blind, att inte se, eller att vara döv och inte höra. Andra funktionsnedsättningar kan det finnas grader av, men när det gäller just dessa finns det ingenting som kan vara en grad. Därför är det viktigt att de här personerna får behålla den schablonersättning som de har fått och som infördes redan på 1930-talet. Den uppgår i dag till 2 500 kronor i månaden, och det täcker deras behov av stöd och hjälp. Det motsvarar vad de önskar och behöver för att kunna delta på näst intill lika villkor i samhället.
Jag ställde en fråga till socialminister Annika Strandhäll för ett par månader sedan och undrade varför hon var så emot schablonersättningen. Hon sa då att hon och regeringen hade samtalat med företrädare för handikapprörelsen och att de då hade sagt att de tyckte att det förslag som förelåg var bra, det vill säga att schablonersättningen togs bort. I mina samtal med de synskadade framgår att något samtal med denna handikapprörelse hade ministern inte haft. Ministern sa också vid frågetillfället att hon inte avsåg att ändra förslaget.
Nu gläder det mig och Centerpartiet att regeringsföreträdarna i socialförsäkringsutskottet har tänkt om och ställer upp på att de som är blinda eller döva ska få behålla sin schablonersättning. Det är otroligt viktigt.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till Alliansens motion och till majoritetens förslag i socialförsäkringsutskottet om att vi ska få behålla schablonersättningen till de personer som är blinda eller döva.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)