Fru talman! Låt mig först säga något om den nordiska jämförelsen. Det har gjorts två olika jämförande studier. Jag tycker att det är bra om man gör den typen av studier, för det finns mycket att lära.
Det har visat sig att våra grannländer i Norden är bättre än vi på att snabbare få in nyanlända i arbete. Det har också visat sig att inget land har gjort så stora förbättringar av resultaten under senare år som Sverige. Detta är glädjande, för det betyder att politiken spelar roll. Något som också är glädjande är att vi är det enda land i Norden där framför allt kvinnornas etablering fortsätter att förbättras även efter lång tid i Sverige. Medan andra länder når en platå efter några år och så stannar det där lyckas vi förbättra resultaten även för dem som har varit länge i Sverige men som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Även om de utmaningar som kvarstår är stora vill jag peka på att när den tidigare regeringen under den förra mandatperioden hade möjlighet att styra och leda arbetet utifrån våra prioriteringar och budgetar hade vi tydliga förbättringar för precis dessa grupper. Detta arbete behöver fortsätta. Nu har vi en budget som andra partier står bakom. Vi har kunnat göra förändringar i den, men det är trots allt begränsat vad man kan göra i en vårändringsbudget. Vi återkommer med full budget till hösten.
Uppsökande verksamhet är oerhört viktigt, inte minst för den grupp som Amineh Kakabaveh pratar om. Det är ofta personer som inte är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen kan ju inte gärna jobba med dem som inte är inskrivna, utan det behöver finnas en uppsökande verksamhet. Där är studieförbunden och den ideella sektorn viktiga aktörer i att kunna söka upp och motivera, och detta är en verksamhet som jag vill se fortsätta växa. Den spelar stor roll särskilt för den grupp bestående av personer som har varit här länge och som ofta inte är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Nyanlända skrivs ju in mer eller mindre automatiskt.
Som jag sa i mitt tidigare inlägg prioriterar Arbetsförmedlingen att jobba med de egna systemen och attityderna för att komma undan att man omedvetet behandlar män och kvinnor olika. Jag har ingen illusion om att man helt har lyckats med det, men jag vet att man prioriterar frågan högt inom myndigheten och kommer att fortsätta att kontrollera det.
När det gäller att uppnå jämställdhet och att män och kvinnor ska behandlas och bemötas lika och mötas av liknande förväntningar och få förutsättningar utifrån sina behov är statistik kvinnans bästa vän. Man ska alltid följa upp, ha statistik och mäta så att man ser vilka förändringar och effekter olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder ger.
Det är precis som Amineh Kakabaveh säger, att extratjänster är den enda arbetsmarknadspolitiska åtgärd som har 50 procent kvinnor och 50 procent män. Lokala jobbspår har också 50 procent kvinnor och 50 procent män. Detta är exempel på insatser som vi vet har en jämställd fördelning mellan män och kvinnor, medan till exempel nystartsjobben har stor tonvikt på männen. Det här är viktigt och bör också styra prioriteringarna framåt.