Herr talman! Först och främst har vi detta med industriarbetare som kommer för att till exempel ta arbeten i Norrland. Jag är inte helt säker på att det stämmer att lönerna för en industriarbetare är så pass mycket lägre i Norrland jämfört med i Stockholm. Det kanske är så. Jag har inte jobbat med lönesättningsfrågor personligen, så jag kan inte svära på det. Men jag skulle inte tro att skillnaden är så stor att det i praktiken blir omöjligt att rekrytera personer dit på grund av lönetröskeln medan det är möjligt i Stockholm. Jag tror helt enkelt att detta inte stämmer, men vi kan titta på det i efterhand.
Den svenska modellen är någonting som vårt parti står bakom, naturligtvis, men modellen gäller alltså för Sveriges arbetsmarknad. Nu pratar vi faktiskt inte om Sveriges arbetsmarknad. Efterfrågan på arbetskraft är här, men utbudet av arbetskraft finns inte här utan är i praktiken globalt. Det är de reglerna vi pratar om.
Då fungerar inte den svenska modellen, utan vi behöver ha väldigt tydliga och väldigt klara villkor. Vi ska inte ta in personer från andra sidan jorden för att de ska jobba som städare eller diskare eller för den delen i andra yrken med väldigt låg lön. Konsekvenserna av de reglerna blir fullständigt absurda. Detta vet alla som har följt den här frågan under en längre tid.
Att lösa detta via kollektivavtal kanske skulle vara möjligt i teknisk mening, på något slags teoretiskt plan. Men då skulle man få en massa företag som fuskade för att komma åt de lägre nivåerna genom att kanske placera ut en filial eller på andra sätt försöka missbruka systemet för att skaffa sig fördelar. Jag tror alltså inte att det går att genomföra i praktiken, även om det skulle vara teoretiskt möjligt.