Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag delar Ismail Kamils beskrivning av delar av de fruktansvärda dilemman som vi har i dag och som det syriska folket har genom att vara klämt mellan olika onda krafter och onda intressen.
Finns det då ett hopp genom det som började i Montreux och Genève? Ja, det finns ett hopp. Ska vi vara mycket optimistiska? Nej, det ska vi inte. Men för första gången sitter de ned och talar med varandra. Jag var med om inledningen av detta, och det kännetecknades kanske inte särskilt mycket av kärlek och värme - om jag uttrycker saken på det sättet. Det får man har förståelse för med tanke på situationen.
Vi ger fullt stöd till FN-medlaren Lakhdar Brahimi och hans försök att få i gång en dialog. Kanske börjar man med några av de små frågorna om humanitärt tillträde, politiska fångar och sådant för att sedan närma sig den politiska konfliktlösning som är den enda möjliga vägen framåt för att minska lidandet och dödandet.