Herr talman! Vad har format mig? Vilka är mina rötter? Vem är jag? Det är frågor som dyker upp under din livstid direkt eller indirekt. För en del är svaren enkla att hitta. Man har dem nära inpå. Det finns att hitta. Det finns papper att leta i. Men för andra är det desto svårare. Vad gör man om historien inte stämmer? Vad gör man om någon har stulit den?
Det är bra att regeringen har börjat ett arbete för att personer som är adopterade ska få stöd att söka sina rötter och få samtalsstöd av professionell personal. Dock kommer det behövas mer resurser. Det hoppas jag att regeringen kommer att åtgärda i framtiden. Men detta är bara hjälp på individnivå. Vi har också ett ansvar att jobba på systemnivå, för vi är alla en del av ett system.
Herr talman! År 2018 uppmärksammade Sveriges Televisions Nyheter misstänkta oegentligheter vid adoptioner från Chile under 1970- och 1980-talen. Fattiga mödrar hade förmåtts att lämna ifrån sig sina barn under vad de trodde var en tillfällig period, men i själva verket hade dokument förfalskats och barn adopterats bort till bland annat Sverige.
Sedan skandalen uppmärksammades har omfattningen av den ökat explosionsartat. Just nu pågår en brottsutredning i Chile där över 600 fall av adoptioner till Sverige ingår.
Men i Chile har man också genomfört en parlamentarisk utredning för att få klarhet i vad som har hänt. Många av de uppgifter och vittnesmål som framkommer i den parlamentariska utredningen är, milt sagt, förfärliga.
Socialtjänst- och barnfrågor
Herr talman! I utredningen kan man bland annat läsa följande: Det är ett faktum att hundratals barn i Chile har ryckts från sina föräldrar och blivit bortadopterade, särskilt till utlandet. Det är en sanning som inte kan motsägas och som styrkts av vittnesmål från alla de personer som kallats att delta i målet.
Vidare kan man läsa: Att barn försvann var en realitet för kvinnor i hela landet som led av fattigdom eller som saknade ett stödjande nätverk. Man använde sig av olika metoder. Det vanligaste sättet var att få modern att tro att sonen eller dottern hade avlidit, och på så sätt undvek man senare klagomål eftersom föderskan blev övertygad om att hon stod inför ett faktum som var oåterkalleligt och som inte ifrågasattes. Man lämnade inte över den nyföddas kvarlevor, inte heller födelsebevis, registrering av födelse eller dödsbevis.
Herr talman! Det är många som drabbats av detta. Barn som blivit bortadopterade, föräldrar som blivit av med sina barn och adoptivföräldrar som blivit förda bakom ljuset. När uppgifter kommer fram om olaglig verksamhet rörande adoptioner i ett land som man tagit emot barn ifrån, som sedan adopterats i Sverige, går det inte att bara blunda för det.
Vänsterpartiet ser med oro på det som uppdagats under utredningen i Chile. Det väcker många frågor om hur dessa adoptioner har hanterats i Sverige.
Vi vill att det ska tillsättas en utredning av hur svenska myndigheter och adoptionsorganisationer hanterat adoptioner från Chile till Sverige. Det är det minsta vi kan göra. Vi har ett ansvar.
Jag vill därför instämma i de adopterades: No más silencio! Vi kan inte bara vara tysta. Vi måste också agera.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 juni.)
Kompetensförsörjning och prioriteringar inom hälso- och sjukvården m.m.